London (IPS) De reformer som Världsbanken och Internationella valutafonden har tvingat Zambia att genomföra har resulterat i att tusentals blivit arbetslösa och att viktiga industrier har förstörts. De har dessutom lett till omfattande social oro och ökad fattigdom, enligt en ny rapport från organisationen World Development Movement, WDM.

Rapporten ger en detaljerad beskrivning av hur liberaliseringar, avregleringar, nedmontering av den offentliga sektorn och omfattande privatiseringar har gjort att Zambia har fallit från 130:e till 163:e plats på FNs utvecklingsindex.

WDM menar att situationen är liknande i flera andra afrikanska länder.

- Våra studier av Malawi och Senegal ledde till liknande slutsatser, men i en annan omfattning, säger Dave Timms vid WDM.

Men Zambia, som blev demokratiskt någorlunda tidigt, och som inte har varit i krig, är 'ett av de värsta och tydligaste exemplen på IMFs och Världsbankens misslyckande', säger Timms.

Rapporten från WDM visar att effekten av finansinstitutionernas politik har varit dramatisk på en del områden.

Lägre importtariffer på textilprodukter och slopade införselavgifter på använda kläder ledde till en storskalig import av billiga second hand-kläder, enligt rapporten. Resultatet av det är att antalet textilföretag föll från 140 1991 till åtta 2002. Och under samma period föll antalet anställda inom textilindustrin från 34 000 till 4 000.

- Tidigare sålde vi tre och ett halvt tusen ton kläder om året till återförsäljare. Nu är vi nere på mindre än 500 ton, säger Ramesh Patel vid ett textilföretag. Hans företag, som hade 250 anställda för åtta år sedan, har nu 25 anställda.

Rapporten dokumenterar flera häpnadsväckande fakta om den hårt ansatta zambiska ekonomin.

Mellan det tidiga sjuttiotalet och det sena nittiotalet ökade Zambias externa skuld från 814 miljoner USD till 6 916 miljoner USD. Och i början av förra året hade Zambia bara fått fem procent av de skuldavskrivningar som landet utlovats enligt skuldavskrivningsinitiativet HIPC.

WDM hävdar i rapporten att skuldavskrivningsinitiativet används som 'ytterligare ett verktyg som IMF och Världsbanken kan använda för att få inflytande över Zambias ekonomi'.

I utbyte mot skuldavskrivningar kräver IMF och Världsbanken avregleringar, privatiseringar, uppsägningar, stopp för löneförhöjningar och minskat statligt stöd till jordbrukssektorn.

Rapporten påpekar att Världsbanken själv medgav 2000 att borttagandet av subventioner för majs och gödning hade lett till stagnation och tillbakagång i stället för att vara till hjälp för Zambias jordbruk.

I rapporten citeras också Zambias president Levy Mwanawasa, som förra året sa att IMFs privatiseringsprogram 'inte har varit till någon betydande fördel för landet. Privatiseringar av viktiga statliga företag har lett till fattigdom, resursförluster och förlorade arbetstillfällen'.

Enligt rapporten minskade antalet anställda inom tillverkningsindustrin från 75 400 1991 till 43 320 1998.

'Det är inte acceptabelt att de här institutionerna i praktiken styr beslutsfattandet i länder som Zambia. Man behöver utveckla inhemska politiska alternativ, som sätter det zambiska folket, i synnerhet de fattiga, i första rummet', skriver WDM i sin rapport.