En hel del skulle kunna göras åt Stockholm kollektivtrafik. Vad sägs till exempel om en tunnelbanelinje till Nacka via östra Södermalm? Och en förlängning av den blå linjen från Kungsträdgården till Djurgården? Bostadsbristen - varför finns den egentligen? Varför beslutar inte de politiker som sitter vid makten att bygga ut 'innerstaden' med tät stadsbebyggelse på industriområdena från Liljeholmsbron hela vägen bort till Älvsjö, för att ta ett exempel.

Det finns stora områden mark runt Stockholms innerstad som skulle kunna användas för att låta innerstaden växa. Att många av oss vill bo i stadsmiljö är inte alls märkligt. Staden blandar alla det mänskliga livets funktioner - boende, umgänge, kultur, nöjen och arbete. Vi behöver på så vis inte bo i en sovstad/förort, på dagarna resa iväg långt bort till ett annat område för att arbeta och sedan på helgen resa till köpcentrat i andra utkanten av stan för att konsumera. I staden finns allt tillgängligt inom räckhåll.

Men den politiska viljan till att bygga ut Stockholms innerstad tycks inte finnas. Det finns fler områden än Liljeholmen-Älvsjö att bebygga. Om innerstaden skulle växa skulle också fler ha råd och möjlighet att bo där - vilket skulle minska den segregering som drivs på i rekordfart med allt fler och dyrare bostadsrätter i innerstaden.

Att bygga ut innerstaden är ett gammalt förslag som drivits bland annat av föreningen Alternativ stad. Men de styrande politikerna tycks inte ha några planer på att göra idén till verklighet. Det är faktiskt svårt att förstå. De partier som sitter i majoritet just nu (s, v och mp) säger sig ju mest av allt vilja bli av med bostadsbrist och segregering.

Lika förundrad blir man faktiskt över den senaste diskussionen om trängselskatten. Om det finns en genuin vilja att med hjälp av avgifterna styra över bilister till kollektivtrafik borde det förstås i nuläget för fullt planeras för nya tunnelbane-linjer och snabbspårvägar. Men därtill anses det inte finnas resurser. Inte ännu i varje fall.

Därmed inte sagt att den planerade trängselskatten inte kommer att vara nyttig, den borde ändå kunna innebära ett lyft för Stockholmstrafiken, åtminstone den bilburna trafiken. Men det finns också en pedagogisk uppgift som nu med största sannolikhet slarvas bort - att visa att det finns utrymme för bättre kollektivtrafik som kan sluka de trafikanter som ställer bilen när trängselskatten införs. Om denna miss slår tillbaka mot trängselskattens vänner i folkomröstningen i frågan 2006 återstår att se.

När kostsamma förslag som nya stadsdelar, tunnelbanelinjer och snabbspårvägar läggs fram finns ett standardsvar: det kostar pengar, och pengar saknas.

Den typen av håglöshet drabbar av någon anledning aldrig betongvännerna, de som fäktar vilt för nya motorvägar och utspridd bebyggelse som bara kan försörjas bra med biltrafik. I höst invigs motorleden Södra länken, en väg som kostat 6,5 miljarder. Varje meter av Södra länken har kostat drygt en miljon kronor att bygga. Det innebär inte att politikerna fått nog av vägbyggen, tvärtom har de fått mersmak. Snart ska spadarna sättas i jorden för Norra länken, en ännu dyrare motorled. Och därefter är det dags för den stora motorvägen väster om stan - 'Förbifart Stockholm'. Och därtill Norrortsleden, Södertörnsleden...

Det saknas inte visioner, men det tycks vara fel människor som lyckas göra verklighet av sina visioner. Trots att de politiker som sitter vid rodret säger sig vurma för en välkomnande, mer miljövänlig och mindre segregerad stad.