Att en språkman kan missa att momang, belagt på 1770-talet, är en försvenskning av franska moment med betydelse ögonblick, är märkligt. Lindström måste ha anat att uttrycket 'på momangen', lika med genast, har med moment att göra.

Moment förekommer förstås även på svenska, belagt 1625. Det nådde svenskan av latinets momentum, som även det betyder ögonblick, omständighet eller grad. Intressant nog går ordet tillbaka till det latinska verbet movere 'sätta i rörelse'. Släktskapet med engelska move är uppenbart.

Vad det gäller ordet konkarong, hur expressivt det än är, så visar sig det vara lika lite ljudmålande som momang. Dess nuvarande betydelse alltsammans/allesammans, hela bunten/rasket/klabbet, är snarare fråga om en metafor och ingenting annat. Betydelsen har kanske påverkats av det vardagliga, ursprungligen dialektala, verbet kånka, även om det inte finns något släktskap mellan de två orden. Ja, som om det gällde något tungt och skrymmande man måste kånka omkring. Som är fallet med flera metaforer finns ett element av irrationalitet i dess utveckling och väg till acceptans. Konkarongen används så gott som endast i frasen 'hela konkarongen'.

Metaforen kan spåras tillbaka till ett slags stor huvudbonad för damer med beteckningen konkarong efter franskans conqérante 'erövrerska'. Den hade en mängd veckade kryss, uppburna av en ståltrådsställning. Fruntimmersmössan, som Svenska Akademien kallar skapelsen, var populär kring mitten av 1700-talet. Man kan tänka sig att hatten måste ha gett ett minst sagt bökigt, dock mäktigt, intryck. Till en början var det kanske med ett aningens förakt eller löje som det stora föremålet omvandlades till det som blev hela konkarongen. Även om konkarong som föremål troligen glömdes bort tämligen snabbt, så gör inte detta dess nuvarande användning ljudmålande.

Faderullan, som i hela faderullan, som även det finns på Lindströms begränsade lista av så kallade målande ord, är ett gränsfall. Det har säkert använts sedan 1900-talets början; och tycks ha vuxit ur den äldre frasen hela fallerallan. Uttrycket skulle kunna vara en förskönande omskrivning av hela fanskapet eller variant till interjektionen fallera som ger uttryck för upprymdhet i refränger och annan sång: 'Vi går över daggstänkta berg, fallera'. I den sistnämnda betydelsen är ordet belagt 1820 som en bildning till fa och la i den italienska tonskalan. Men att utan vidare kalla ordet faderullan för ljudmålande är något förhastat, särskilt i en språkbok.

På senare har tid har jag tagit upp ett och annat icke-vegetariskt ord för etymologisk behandling i SFT, vilket har retat några ortodoxa veganer. Men även vi veganer måste komma ihåg att det kan finnas en hel del kulturhistoria, till och med bakom köttsliga ord och uttryck. Vi kan inte låtsas som om de inte finns. Nej, så militanta och fundamentalistiska får vi aldrig bli. Som plåster på såren kan jag berätta om ett ovanligt sädesslag, som finns till salu i Sverige, troligen enbart i välsorterade hälsokostaffärer. Det gäller kamut, ett stort korn och äldre släkting till durumvete, med hög protein- och mineralhalt. Kamut upptäcktes kort efter andra världskriget av en amerikansk flygare i en flera tusen år gammal fornegyptisk grav. Han skickade en del av sitt fröfynd till en bonde i delstaten Montana, USA, som planterade dem och lyckades få fram en skörd, vilket blev början till kamuts begynnande popularitet. Sädesslaget odlas även i begränsad skala lite här och var i Västeuropa. Ordet är fornegyptiska, minst fyra tusen år gammal, och betyder vete.