Boxning på tv och film brukar vara näst intill dränkta i ljud. Slag mot huvudet som låter som krevader, och åskådarmassor som fyller arenan med vrål och skrik. OS-kvalet i Lisebergshallen visade upp en annan ljudbild. Här hördes nästan bara boxarnas fnysningar och stön, skognisslet i golvet och emellanåt något rop från lagkamrater och tränare vid sidan om. Först när det var svenskar i ringen steg ljudvolymen.

Läktarna gapade övervägande tomt under de fem dagarnas tävlingar. Bara i mitten av de båda långsidorna fanns några andra boxare, tränare och funktionärer som studerade och filmade händelserna i ringen. Och några få besökare.

Två av de fyra svenskarna åkte ut redan under dag ett, i sina första matcher. Kvar återstod norrköpingssonen Andreas Gustavsson (91 kilo), och västeråsaren Benjamin Kalinovic (75 kilo). Men under torsdagkvällen försvann även Kalinovic i en jämn drabbning, där hans vänster inte kom till användning i tillräcklig utsträckning. Tidigare under dagen hade Andreas Gustavsson vunnit sin första match och gått vidare till semifinal i den svåraste viktklassen. Inte så mycket för motståndet i ringen, utan för det utanför.

Amatörboxningen lider nämligen av att de olika internationella förbunden har svårt att komma överens, i det här fallet det europeiska EABA och det världsomspännande AIBA. Och under tiden som boxarna gjorde upp på det sportsliga planet, diskuterade de båda förbunden hur många européer som skulle få plats i OS.

Men under söndagskvällen tog Andreas Gustavssons resa till Aten stopp, då han inte kunde mäta sig mot den skicklige bulgaren. Huruvida denne får åka till OS återstår nu att se. Sportsligt är han i alla fall klar.