• Mellika Melani i Slagen gul och blå på Teater Tribunalen.
Stockholms Fria

Media är styrd av metafysisk ondska

En flicka utsätts för en brutal gruppvåldtäkt. Två oförvägna kvällstidningsjournalister ger sig ut i förortsdjungeln och intervjuar systern till en av förövarna. Hon vägrar först tro att hennes bror skulle vara skyldig men den kvinnliga journalisten vinner hennes förtroende och lovar att hjälpa henne - men resultatet blir givetvis bara nya snaskiga sensationsskriverier.

Så börjar Slagen gul och blå på Teater Tribunalen. Den är som andra kapitlet av höstens uppmärksammade pjäs Ondskans axel. Men där Ondskans axel var stor och braskande med många skådespelare och stora scenografiska konstruktioner är denna föreställning liten och koncentrerad med naket scenrum. Dock finns samma stora teman kvar: våldet och det mångkulturella samhället. Och där finns samma expressiva fysiska scenspråk, samma vrede över sakernas tillstånd, och samma vilja att vrida om groteskeriets kniv några varv extra i såret så att våra invanda begrepp ställs på huvudet. För vänta nu - inte är det väl flickor som ska hedersmörda pojkar, och inte ska väl journalister utsätta andra journalister för förnedrande sensations-artiklar?

Teater Tribunalen tar oss med in i en mardrömsvärld där våld och erotiska passioner lurar under ytan, där kallhamrat utnyttjande är det enda som gäller. Värst av alla är massmedia, de är som hungriga vargar som hugger tänderna i människolik för att få stoff till ännu några snaskiga löpsedlar så att ännu några fler människor kan störtas i olycka. Och så dokusåpan som den yttersta förnedringen.

Denna mardrömsvärld har samtidigt likheter med grekisk tragedi. Folkslagen heter etrusker, akajer och fryger, språket är högtidligt och konstlat, ibland hänförande poetiskt. Det tycks vara tidlösa passioner och tidlös ondska som styr människorna.

Och här kommer vi också till föreställningens problem. En vacker och spännande fysisk teaterform som är lätt att ryckas med av, men när samhällsanalysen tycks gå ut på att massmedia är bovar som styrs av metafysisk ondska verkar allting plötsligt lite väl enkelt. Eller är nuläget så förvirrat att endast desperata skrik återstår för den som vill göra motstånd?

Tomas Håkanson

Manus: Azadi Reich på Teater Tribunalen

Regi: Henrik Dahl

Skådespelare: Frida Röhl, Mellika Melani, Ri

chard

Turpin

Scenografi: Ulla Kassius

Plats: Teater Tribunalen

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Vackert stiliserad performanceteater

Teater Giljotin är en teater med Janus-ansikten. Det ena ansiktet vetter mot intensiv, psykologisk-realistisk dramatik av författare som Jon Fosse och Lars Norén eller Eugene O’Neill. Det andra ansiktet riktar blicken mot något radikalt annorlunda, mot performance och en scenkonst på gränsen mellan teater och dans.

Stockholms Fria

Underhållande debattinlägg vid rätt tidpunkt

Ibland undrar man över konstens profetiska förmåga. Således hade Tranströmerföreställningen Den halvfärdiga himlen premiär på Strindbergs intima teater bara någon vecka efter Nobelpristillkännagivandet. Och nu, veckan efter det stora avslöjandet om en hemlig svensk vapenfabrik i Saudiarabien, har Teater Tribunalen premiär för En föreställning om svensk vapenexport.

Stockholms Fria

Kolonialism kring middagsbordet

Det är vitt, rent och stiligt på Teater Galeasen. Och klaustrofobiskt. Sofforna är vita, kläderna är vita, människorna är ljusa och glada. Åtminstone skenbart.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu