Mycket tyder dock på att den elektroniska musiken i ett rent tekniskt avseende nått, om inte en slutpunkt, så åtminstone en platå. Vem som kan programmera det häftigaste mönstret av upphackade beats känns inte längre så intressant utan det har blivit dags att söka innovation på andra områden. Ett av de senaste påhitten benämns inte helt smärtfritt folktronica; ett försök att kombinera folkmusik med experimentell elektronik.

Resultatet är i Kat Cosms fall inte helt övertygande. Medan likasinnade band som Four Tet, Manitoba och Múm ändå lyckas forma något enhetligt av all pastoral värme och naivt sockersöt sång, alla inklippta akustiska instrument och sporadiska beats, så känns Knightboat fragmentarisk och musikens tvära vändningar ofta omotiverade. Man får lätt ett intryck av att bandet vill vara mer eklektiska än de egentligen klarar av och tappar fokus på själva låtmaterialet någonstans på vägen. Råvarorna finns där, men strukturerna engagerar inte riktigt. Under de mer electronicabetonade momenten leds lyssnaren att uppskatta andra element i musiken, men så fort det blir mer avskalat akustiskt känns det hela tämligen fattigt.

Utöver de fyra stycken som skivan består av bjuder Knightboat också på några mixar av titelspåret. Calla-sidoprojektet TenEckes rättframma version är trevlig, men lyckas tråkigt nog inte göra mycket åt ett ljummet helhetsintryck.

Klaus Molde

MUSIK:

Cat Cosm Knightboat

Bolag: Staubgold/Klangkrieg/Dense Promotion