Avstå från fjädrar i årets ris!
De flesta påskfjädrar kommer från amerikanska kalkoner som har haft ett hemskt liv. Sedan fraktas fjädrarna till Kina för att bli färgade. Påskfjädrar är alltså dåliga både för djuren och miljön, skriver Andreas Ekfrost som uppmanar till bojkott.
Det pågår en diskussion i kommunerna om användande av påskfjädrar. Många valde förra året bort fjädrar som påskpynt och fler förväntas följa trenden detta år, vilket är positivt för alla fåglar. Nästan alla påskfjädrar som säljs i Sverige kommer från fåglar. Syntetiska alternativ finns, men det gör även annat påskpynt som fungerar lika bra och som använts förr i tiden. Det finns ingen anledning att exploatera djuren genom att pynta påskriset med deras kroppsdelar.
De svenska slakterierna tar inte vara på fjädrarna när fåglarna slaktas utan de fjädrar som säljs i Sverige kommer framför allt från kalkoner, uppfödda i USA, där livssituationen för dem är beklaglig. Uppfödningen av kalkoner står där utanför lagligt skydd. För att få fjädrarna färgade skickas de till Kina.
I USA dödas årligen ungefär 300 miljoner kalkoner. Uppfödningen av kalkoner i USA påminner mycket om den svenska uppfödningen av kalkoner och kycklingar. Det är en industrialiserad verksamhet där ekonomisk lönsamhet värderas högre än djurens välbefinnande. Hantering som rimligtvis borde vara helt otänkbar accepteras för att producera så mycket kött som möjligt.
Fjädrarna är en en biprodukt av köttproduktionen, ännu en detalj att tjäna pengar på. Man tränger ihop stora mängder djur på små ytor i stora fönsterlösa hallar. Utan bedövning skär man av deras klor och näbbar, så att de inte ska kunna skada varandra när de utvecklar beteendestörningar.
De är framavlade att växa så snabbt och mycket att deras kroppar inte klarar det. Vilda kalkoner uppnår en vikt mellan 2,5 och 10 kg medan en kalkon i industrin blir mellan 10 och 70 kg tung. Benen klarar helt enkelt inte av denna stora belastning och tillväxthastighet. Många dör av hjärtattack eller andra organskador innan de slaktas när de är mellan fem och sex månader gamla.
Varifrån idén att sätta fjädrar i björkris kommer är oklart, men traditionen har rötter i 1600-talet då pappan piskade de övriga i familjen när det var påsk, som en påminnelse om Jesu lidande.
Under 1700-talet övergick traditionen till mer lekfulla former då barn piskade föräldrarna på morgonen. Mot slutet av 1700-talet började man dekorera riset med färgglada band och pappersblommor. Att pynta med fjädrar verkar ha blivit populärt omkring 1930.
Eftersom påsken har ersatt det fornnordiska vårblotet som tidigare firade vårens ankomst, kan man tänka att man pyntat riset med färgglada pappersblommor och band för att symbolisera vårens färger och uppkommande blommor. Likaså kanske man kan koppla fjädrar till att fåglarna rör sig mer när våren kommer. Traditionen med fjädrar har egentligen väldigt svag förankring i någon pålitlig symbolik och har otydligt ursprung. Att hålla kvar vid en sådan tradition känns väldigt omotiverat.
Med vetskap om hur fjädrarna framställs och hur stor miljöpåverkan det innebär att transportera och färga fjädrarna, så borde det inte vara en diskussion om fjädrar ska uteslutas från påskfirandet. Både konsument och leverantör kan ta sitt ansvar och visa en etisk medvetenhet.
Enligt en kartläggning som Djurens rätt gjorde förra året var det 74 av Sveriges 290 kommuner som sade sig avstå från fjädrar i påskriset. Vi får hoppas på en rejäl ökning detta år.