Skippar näthandeln för julefridens skull
Även vid distanshandel bör du bo på rätt ställe för att få leveranser dit de ska och inom utsatt tid, skriver Inez Abrahamzon.
Några dagar kvar till julafton. Slutspurten pågår med julbak och inköp av klappar innan vi kan pusta ut eller rent utav somna i soffan framför tv-apparaten. Distanshandeln har ökat de sista åren. För oss i lands- och glesbygd är det här inget nytt. Redan som barn brukade jag bläddra i farmors priskurant. Skillnaden nu mot då är att utbudet via internet är i det närmaste obegränsat. Dessutom verkar posten inte precis vara på tårna. Samtidigt som portot höjs för att vi skickar för få brev har de problem med att hantera mängden av paket. Och det är de inte ensamma om. Det verkar faktiskt vara mer regel än undantag att vi som bor i lands- och glesbygd förväntas hämta de varor som ska levereras till dörren någon helt annanstans. En bekant till mig fick 140 kilo kakel utlastat 3 mil bort i snöoväder. Blöta kartonger och tungt kakel är ingen bra kombo.
Även om jag gillar möjligheten att kunna handla via nätet, ska jag ärligt erkänna att jag retat upp mig på den nonchalans som distanshandel också innebär. Att handla över disk innebär alltid att kund och försäljare behöver titta varandra i ögonen och bete sig någorlunda korrekt. Det gäller inte för distanshandel.
Det är inte ofta jag blir ursinnig, men två företag har fått mig att se rött. Eftersom jag vet att förseningsavgifter kostar, bestämde jag mig i somras för att betala betalningsföretaget för en vara som skickats, men som jag ännu inte fått. Det skulle jag inte ha gjort. Varan försvann nämligen någonstans på vägen. Och företaget visade sig bara ha ett svar att ge, oavsett fråga. För varje mail jag skrev kom ett tillbaka om att betalningstiden givetvis skulle förlängas. Otaliga mail senare gick budskapet äntligen fram om att jag ville få mina pengar tillbaka. Det blev början till nästa typ av mailbombning om att jag skulle skicka tillbaka varan och bevisa att det gjorts. Att jag inte fått något att skicka tillbaka verkade vara oväsentlig information.
Men rekordet i arrogans står en viss resebyrå för. För en tid sedan försökte jag boka både hotell och resa via dem till Washington DC där jag pluggade. Precis innan jag skulle avsluta mitt köp insåg jag att det anvisade hotellet låg i en helt annan delstat. Ett par månader senare försökte jag boka igen, men buggen fanns kvar. Någon månad efteråt kontaktade jag resebyrån och bad deras personal boka. De blev då varse att de hade ett problem som behövde lösas. I samma veva insåg jag att mitt presentkort gått ut. Jag bad då att få använda pengarna som fanns kvar och hänvisade till deras bugg. Dröm om min förvåning när jag blir avsnäst via mail från högsta ledningen med argumentet att jag kunnat gå till deras lokalkontor och fått problemet löst. När jag svarade höga vederbörande att det är 25 mil enkel resa till närmaste kontor och att deras personal bevisligen inte kunnat lösa problemet, får jag ett nytt svar om att jag i så fall kunnat boka via nätet! Det vill säga precis det som var omöjligt.
Naivt nog hade jag förväntat mig ett tack för hjälpen, inte en avhyvling. Kanske berodde arrogansen på att jag inte ansågs vara en viktig konsument. Kanske hade ledningen problem med personliga kontakter. Eller så tänkte de att risken att jag som glesbygdsbo skulle kunna skapa några problem för dem var försumbar. De hade på sätt och vis rätt. För i distanshandeln decimeras du som kund till en leveransadress och ett personnummer som ska betala i tid. När allt funkar så är det okej. Men än en gång är det bara att inse att storstadsnormer styr. För även vid distanshandel bör du bo på rätt ställe för att få leveranser dit de ska och inom utsatt tid.
Just därför kommer jag att handla allt som går lokalt. För mig kan det definitivt vara värt någon hundring extra att slippa vara förbaskad så här i juletider.