Journalisten Khadija Ismayilova sitter framför sin dator hemma i lägenheten i Azerbajdzjans huvudstad, Baku. Det är innanför bostadens beigea väggar som hon varje dag gräver fram avslöjande efter avslöjande om korruptionen inom landets härskande klass.

Det finns inte längre några självständiga nyhetsredaktioner i landet. Undersökande journalister som Khadija Ismayilova måste samarbeta med exilmedier eller internationell press. Det innebär också att den enda arbetsplats som finns att tillgå är det egna hemmet.

– Vi gör vårt bästa, men det är besvärligt. Vardagen för självständiga journalister är svår. Vi arbetar dygnet runt. Jag har mycket att göra: försvara mina rättigheter, prata med advokater, gå på rättegångar, upprätta anmälningar. Jag gör alla mina granskningar efter att den egentliga arbetsdagen tagit slut, säger Khadija Ismayilova till Fria tidningen via videolänk.

Khadija Ismayilova är en av journalisterna som låg bakom avslöjandet om TeliaSoneras inblandning i en azerisk mutskandal, som även innefattade Azerbajdzjans presidentfamilj. Den svenska förundersökningen om affären lades ner 2016 eftersom åklagaren inte kunde styrka uppsåt.

Men Khadija Ismayilova fortsätter att avtäcka korrupta politiker och tjänstemän.

För det arbetet har hon tilldelats Right Livelihood-priset, eller det alternativa nobelpriset, som det också brukar kallas. Prisutdelningen sker i Stockholm, samma eftermiddag som Fria Tidningen pratar med henne. Khadija Ismayilova blir dock kvar i Baku, eftersom hon är belagd med ett reseförbud. Men när det kommer på tal ser hon besvärad ut.

– Jag tycker att det är pinsamt att prata om förbudet. Det är löjligt, nio journalister sitter just nu i fängelse. Att jag inte får åka till Stockholm är inte ett stort problem. Jag är inte heller ensam om att inte tillåtas resa utomlands.

De nio fängslade kollegorna är de som människorättsgrupper har kunnat bekräfta, understryker Khadija Ismayilova. Undersökningar av ytterligare fall pågår just nu, säger hon.

Den amerikanska pressfrihetsorganisationen Freedom House beskriver det azeriska medieklimatet som ”starkt repressivt”. Enligt Khadija Ismayilova har läget förvärrats under de senaste tio åren.

2007 började staten ta över tv- och radiostationer, berättar hon. Ett par år senare förbjöds utländska radiokanaler som BBC, Voice of America och Radio Free Europe att sända på azeriska radiofrekvenser. 2014 började staten driva rättsfall mot oppositionella nyhetsredaktioner och organisationer som arbetar för pressfrihet, säger hon.

– Det finns ingen officiell censur, men staten gör det omöjligt för självständiga journalister att arbeta. De attackerar medier på ett institutionellt plan.

Journalistik är i princip kriminaliserat i Azerbajdzjan, menar Khadija Ismayilova, som själv har suttit bakom galler. 2015 dömdes hon till sju och ett halvt års fängelse. Hon släpptes redan i maj året därpå, men reseförbudet har hängt kvar sedan dess.

– Journalister åtalas på irrelevanta grunder. I mitt fall handlade det först om att jag skulle ha uppmanat en man att begå självmord och sedan kom de med åtal om skattesmitning, förskingring och olagligt företagande. De arresterar dig och sedan funderar de ut vad de ska åtala dig för. Men det handlar egentligen om journalistiken.

Falska anklagelser även mot andra journalister och deras familjemedlemmar har dokumenterats av både FN och människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Amnesty International.

Trots det fortsätter Khadija Ismayilova med granskningarna från sin bostad i Baku. Hon är medlem i det internationella nätverket för grävande journalister, OCCRP (Organized Crime and Corruption Reporting Project), som i höst avslöjade en enorm penningtvättshärva som pågick mellan 2012 och 2014.

Upplägget innebar att nästan 3 miljarder US-dollar slussades ut ur Azerbajdzjan till Europa, via bland annat Danske bank och skotska bulvanföretag, i form av misstänkta mutor till europeiska politiker och ersättningar till azeriska medborgare.

Hur arbetar du med så stora grävjobb från ditt eget hem?

– Den största delen av arbetet handlar om att bearbeta information från dataläckor, offentliga databaser i andra länder och nätet, så det kan jag göra hemifrån. Den öppna delen av granskningarna sparar vi till sist, eftersom den är farligast.

Att ställa sig ansikte mot ansikte med makthavare och konfrontera dem är riskabelt, säger Khadija Ismayilova.

– Så om vi ska göra en intervju måste vi alltid ha någon annan med oss som kan bevittna vad som händer. Annars kan man bli attackerad, snärjd eller så kan intervjupersonen hävda att de varit föremål för utpressning.

I de flesta fall är det dock inte möjligt att få intervjuer med myndighets- och regeringsrepresentanter, säger Khadija Ismayilova.

– Men det är ditt jobb som journalist att försöka ditt bästa att få svar från dem.

Vad skulle du säga är målet med journalistik?

– Vi måste berätta saker för folk som innebär att de kan förbättra sina liv. De måste vara insatta och kunna göra välinformerade val. Men det är svårt i mitt land eftersom vi egentligen inte har några valmöjligheter. Hittills har avslöjanden inte heller lett till rättvisa.

Får självständiga journalister stöd från den azeriska allmänheten?

– Ja, i form av hemliga meddelanden om att de stödjer oss, genom att de skickar oss informationsläckor eller genom att de frågar om vi behöver hjälp att lösa olika problem. Men vi förstår att det är farligt för dem att visa sina sympatier för oss.

Khadija Ismayilova berättar även om när hon 2012 utsattes för utpressning av okända personer, sannolikt med kopplingar till myndigheter, som smygfilmat henne och hennes pojkvän i deras sovrum och sedan läckt videon på nätet när hon vägrat ge efter för utpressningen.

– Kvinnor som har sexuella relationer utan att vara gifta går sällan ostraffade i länder som Azerbajdzjan. Men jag fick ändå mycket stöd från allmänheten eftersom folk stöttar det mod som krävs för att skriva om korruption.

I en intervju med författaren Svetlana Aleksijevitj pratar du om hur humor hjälpte dig igenom din tid i fängelset. Är humor även något du använder inom det journalistiska arbetet?

– Ja, det räddar ditt liv. När de skapar problem för dig är syftet att få dig att lida. Genom att lida hjälper du dem att nå sina mål. När de kastar stenar mot dig, samla istället ihop dem och bygg ditt eget hus.

– Igår kontaktades jag av en vitrysk kollega som har granskat militären. Nu påstår militären att de har bevis för att hon och hennes team har spionerat på dem. ”Gå tillbaka och förlöjliga deras berättelse,” sade jag till henne. Militären låtsas som att de har lagt ner en massa arbete, som de får statliga pengar för, för att hävda att de har avslöjat henne när alla redan vet att hon har varit där och granskat dem. Det är också en form av korruption.