• I november ska juristen Dona Hariri vara konferencier för Mänskliga rättighetsdagarna i Jönköping.
Fria Tidningen

”Kan man sina rättigheter känner man sig likvärdig”

Alla ska ha tillgång till juridik. Det menar Dona Hariri som arbetar med att förenkla och förklara lagar.
– Juridiken är ett demokratiskt verktyg som alla har rätt att ha kunskaper i, säger hon.

­– Jag försökte fylla glappet mellan medborgare och rättsstat redan som liten. Jag har alltid fascinerats av att det finns något som reglerar våra liv men som vi inte riktigt känner till.

Under sin uppväxt i Jönköping var Dona Hariri juridisk rådgivare till både grannar och släktingar. Hon hjälpte till att fylla i blanketter för allt från sjukersättning till ekonomiskt bistånd. När hon var 12 år köpte hon sin första lagbok.

– Sedan jag var ung har jag intresserat mig för krig och fred, rättigheter och orättvisa. Som någon som själv har varit på flykt har det varit självklart för mig.

Under de senaste tre åren har Dona Hariri på liknande sätt erbjudit juridisk rådgivning på biblioteket i Stockholmsförorten Husby. Varannan onsdag kan vem som helst komma och få kostnadsfri hjälp. Skillnaden nu är att Dona Hariri har både utbildning och arbetserfarenhet.

Dona Hariri har testat att jobba på advokatbyrå, men det kändes inte rätt. Det var en viss grupp människor som vände sig dit, berättar hon: de som visste att byrån fanns, som vågade besöka den och som hade råd att anlita den.

– Jag ville bryta det och göra juridiken tillgänglig. Jag ser mig som priviligierad och vill möta dem som inte har samma tillträde till juridik, säger Dona Hariri.

Hon har gått från ord till handling, inte bara i Husby. 2011 och 2015 var hon programledare för UR:s tv-serie Justitia. I programmet, som vände sig till ungdomar, redde hon ut lagar, brott och straff. Hon berättar att vissa kritiserade programmet för att förenkla lagstiftningen. Men hennes egen uppfattning från att ha föreläst för barn och unga är att många tar avstånd från juridik för att det verkar svårt och flummigt.

– Många känner till exempel inte till att brott har långtgående följder, både omedelbara och längre in i framtiden. Men det går att förenkla, bryta ner och förklara. Göra vardagligt och nära.

För Dona Hariri är en jurist inte någon som håller lagen för helig, snarare tvärt om. Hon menar att juristen är en del av civilsamhället och måste därför också ifrågasätta, kritisera och utkräva ansvar – samtidigt som den värnar om rättsstaten. Enligt henne är juridiken dessutom ett demokratiskt verktyg som alla har rätt att ha kunskaper i.

– Människor i nöd och utsatthet känner väl till sina skyldigheter, men man pratar sällan om deras rättigheter. Om språket till exempel brister och det är svårt att göra sig förstådd, känner man sig underlägsen. Men kan man sina rättigheter känner man sig lika mycket värd som andra.

Samtidigt är vi i praktiken inte alla lika inför lagen, säger Dona Hariri. Men ofta är det först när vi själva blir prövade av rättsapparaten som vi märker det, menar hon.

– Det är kanske kontroversiellt att säga, men jag tycker att vi fortfarande har en lång väg att gå.

Som exempel ger hon den tillfälliga asyllagen som infördes förra året. Enligt henne innebär den att Sverige hamnat i Europas bottenskikt vad gäller migrationsrätt.

– Vi gör till exempel skillnad på barn och barn. Det är en självklarhet att vissa barn ska få leva med sina familjer. Men för de barn som flyr hit finns nu inte möjlighet till familjeåterförening.

Just asylrätt har varit ett långvarigt engagemang för Dona Hariri. Hon tog bland annat initiativ till Jurister på Stockholms centralstation, för att bistå flyktingar med rättshjälp under hösten 2015.

Hon berättar att hon länge varit rädd för att en ändring i utlänningslagen likt den som infördes förra året ska komma. När den väl gjorde det kändes det som en spark i magen, säger hon.

– Min egen familj hade med stor sannolikhet inte överlevt om den här lagen gällt när vi kom till Sverige 1991. Vi hade inte kommit igenom id-kontrollerna, utan tvingats åka tillbaka till Irak.

Dona Hariri menar att det är viktigt att fundera på vilket samhälle vi vill leva i. Det inbegriper även vilken lagstiftning vi vill ha.

– Jag vill inte leva i ett land med inre gränskontroller där folk som flytt måste visa upp id-handlingar, eller där barn är rädda för att fylla 18 för att de då förlorar sina rättigheter, säger hon.

Under de år Dona Hariri har jobbat med och uttalat sig om migrationsfrågor har hon mött både hat och påhopp. Efter att hon startade Jurister på Stockholms centralstation har det eskalerat, säger hon. Det är de rasistiska påhoppen som är jobbigast.

– Kritiken från min egen kår är kopplad till min profession, men den rasistiska är personlig. Den handlar om hur jag ser ut, vem jag är, min historia, mitt kön och vad jag tror på. Den är väldigt utstuderad och analytisk. Att människor tar sig tid att systematiskt hata och trakassera säger mycket om var vi står i dag.

Men även här är Dona Hariris tilltro till juridiken stark.

– Vi har en lagstiftning som ska skydda mot hat och kränkningar, ett rättssystem som är till för oss. Vi måste förlita oss på att det ska gå.

Samtidigt menar hon att ärenden läggs ner för ofta, att utredningar många gånger är bristfälliga och att bevisningen är svår i fall av exempelvis ofredande och hets mot folkgrupp.

– Vi måste kunna diskutera och ifrågasätta att det till exempel är så svårt att dömas för hets mot folkgrupp. Samtidigt ska vi ändå utgå från att vi har juridik och lagstiftning som vi kan använda för att hävda vår rätt. Men jag förstår dem som tvekar, som känner sig utsatta och tycker att de frågor man får är svåra att svara på.

I november ska Dona Hariri tillbaka till hemstaden Jönköping som konferencier på Mänskliga rättighetsdagarna, ett forum för organisationer och myndigheter att diskutera mänskliga rättigheter i. Hennes huvudsakliga fokus, säger hon, ska vara att hylla de kamper som förs i olika sammanhang.

– Jag vet hur det är att jobba och mala på hela tiden, hur tungt men också givande det är. Jag vill säga, ”vi vet vad ni gör, vi ser det och vi backar varandra”.

Att engagera sig i varandras kamper tror Dona Hariri är bland det viktigaste för människor att göra i Sverige just nu. Hon säger att vi borde fråga oss vad vi kan göra för att även stärka andras kamper, som inte direkt berör oss själva.

För tillfället är hon framför allt imponerad av den som förs av människor som varit på flykt, för en plats och ett värdigt liv i Sverige, säger hon.

– När vi inte längre orkar, fortsätter de att göra det. Jag imponeras verkligen av de barn och unga som manifesterar i Stockholm för amnesti för folk från Afghanistan. Deras kraft, energi, vilja och krav är helt otroliga.

Fakta: 

Dona Hariri

Bor: I Stockholm

Gör: Driver eget och anlitas som föreläsare, moderator och programledare.

Det bästa med att vara jurist: Att vara aktivist i sin profession.

Det sämsta: När juridik och moral står i strid mot varandra.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

”Humor räddar ditt liv”

Intervju

Hon har avslöjat alltifrån TeliaSoneras inblandning i en azerisk muthärva till ett penningtvättsupplägg värd flera miljarder kronor. Nu tilldelas journalisten Khadija Ismayilova Right Livelihood-priset.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu