Den politiska Boye
Välkommet är att Svedjedal visar den radikala och politiskt intresserade Karin Boye, skriver Anna Remmets om biografin Den nya dagen gryr.
När professorn i litteraturvetenskap Johan Svedjedal inleder sin omfattande biografi över Karin Boye med att skriva att ”Hon var påfallande kortvuxen. Ibland nådde hennes ben inte ned till golvet när hon satt på en stol” och beskriva hur hon gladdes ”åt de klänningar och underkläder som hon hade köpt utomlands”, fylls jag av jag vissa farhågor. De visar sig vara i huvudsak ogrundade, men det är ett trist sätt att inleda ett så ambitiöst verk. För överraskande nog har, som Svedjedal berättar i förordet, relativt lite skrivits om en av de mest välkända och ikoniska svenska poeterna, varken i form av biografier eller akademiska avhandlingar.
Och precis som Svedjedal påpekar lider mycket av det tidiga biografiska materialet, skrivet då vissa förstahandskällor ännu levde, av en självcensur som lämnade mycket av Boyes liv (främst kopplat till hennes sexualitet) i dunkel. Samtidigt har mer sentida narrativ kring Boye gjort att hennes poesi hamnat i skymundan av föreställningen om Den Olyckliga Kvinnan, Den Döda Kvinnan och Den Normbrytande kvinnan.
Svedjedal försöker ta spjärn mot alla dessa reducerande berättelser. Han avvisar den i vissa litteraturvetenskapliga sammanhang så omhuldade tanken om att författarbiografiska fakta ska hållas på armlängds avstånd från litteraturtolkning. Utan att hemfalla åt slentrianmässigt biografiska tolkningar menar Svedjedal att biografiska uppgifter kan fördjupa förståelsen för vissa teman och drag hos en författare. Därför, skriver Svedjedal, kan till exempel tolkningar som tar hänsyn till Boyes motstridiga känslor inför sin sexualitet ge viktiga ingångar till författarskapet.
Men i enlighet med sin uttalade ambition att skriva en täckande biografi över Karin Boye går inte Svedjedal särskilt djupt in i texterna. Det mesta ur författarskapet, inklusive de tidigaste poetiska försöken, behandlas med några ord.
En aspekt som ibland fått stå tillbaka för bilden av den eteriska, världsfrånvända Poeten med stort P men som Svedjedal går utförligt in på, är den radikala och politiskt intresserade Karin Boye. Hans sätt att utmana mytbildningen och lyfta fram nya sidor av henne är uppfriskande. I detta ingår att nedmontera bilden av den gravallvarliga poeten, en föresats som förutom av humoristiska och skarpa brev till vänner illustreras av ett fotografi av en leende och ”mjuk” Boye. Det sistnämnda får mig dock att reflektera över det utbredda intresset för kvinnors leende och det faktum att jag inte sett någon bild på en varmt leende Strindberg visas upp som ”motvikt” till den gängse.
Överlag uppvisar dock Svedjedal en medvetenhet om den roll könsmaktsordningen spelar både för kvinnor som vill skapa konst och för hur de sedan blir ihågkomna. Och trots att baksidan av att skriva en av de första riktigt täckande biografierna om en person blir en stundtals tröttsam detaljrikedom, är Den nya dagen gryr en beundransvärd insats.