• Erik Sedell, Jonas Lagander och Jörgen Nord tror på bigårdsrätt som ett sätt att snabbt öka antalet biodlare. Här står trion mitt i idyllen Gamla Linköping.
  • Några honungsbin på flustret (ingången) till en bikupa i friluftsmuseet Gamla Linköping. En kupa producerar normalt 30–50 kilo honung på ett år.
  • I Gamla Linköping finns många olika blommor som bina kan pollinera.
Landets Fria

Fler biodlare med bigårdsrätt

Ett nytt koncept för att främja biodling lanseras nu i Östergötland. Bigårdsrättsföreningen har ett upplägg som liknar bostadsrättsföreningens.

– Det här sänker trösklarna för att bli biodlare och att fortsätta vara det, säger Jonas Lagander, Norsholm, ordförande i Östgöta bi, den ekonomiska förening som ligger bakom idén.

Östgöta bi har funnits sedan 2010 och verkar på olika vis för bin och biodling. Senaste påfundet är nyligen igångsatt och har fått namnet Östergötlands bigårdsrättsförening.

– Vi använder bostadsrättsföreningen som modell. För att bli medlem ska man investera i fem kupor med fullgoda bisamhällen som kan ge normalskörd. Det är medlemmens bigårdsrätt som sedan kan växa vidare utifrån egna önskemål. Nu i början är vi snälla och ger den nya medlemmen tre år på sig att skaffa fem kupor. Det är ju en inlärningskurva att bli biodlare.

Medlemmarna har sedan kuporna hemma hos sig och sköter dem, matar bina och kontrollerar att de mår bra. Man lyfter också avkastningen från honungsproduktionen. Medlemmen har dessutom tillgång till föreningens affärsmodeller, marknadsföring och den regionala etiketten för honungen.

Den stora fördelen för biodlaren är att man slipper investera i dyr utrustning som till exempel honungsslunga. Att komma igång som biodlare kan kosta uppemot 20 000 kronor. En pengainsats som tillsammans med all skötsel kan vara en stötesten för nya biodlare.

– Föreningen kan hjälpa till med hantering och slungning av honungen vilket betyder att initialkostnaderna kan halveras. Om det behövs kan vi samordna inköp av bin och bikupor och en del medlemmar snickrar egna kupor och gör det ännu billigare på det viset, säger Jonas Lagander.

Bigårdsrättsföreningen har haft en snabb utveckling.

– Sedan vi stöpte om Östgöta bi från ett producentkooperativ till en bigårdsrättsförening har medlemmarna ökat från tre till tio på ett år. Vi har medlemmar runt om i Östergötland och det är både företag och privatpersoner. Medlemmarna bidrar med olika kunskaper och vi kompletterar varandra. Utvecklingen har varit möjlig tack vare ett projekt som finansierats av Jordbruksverkets nationella honungsprogram.

Landets Fria Tidning träffar Jonas Lagander i friluftsmuseet Gamla Linköping där även medlemmen Jörgen Nord, Rimforsa, och Erik Sedell, Linköping, som sponsrar en bikupa, möter upp. Jörgen Nord är medlem via sitt företag som sysslar med biodling samt beskärning och förädling av fruktträd. Han hade kupor sedan tidigare och har utökat sedan han blev medlem.

– Tack vare föreningen behöver man som ny inte satsa så mycket pengar och det kan därför snabbt bli fler biodlare och det är ett utmärkt sätt att sprida bin i länet. Det är också bra att vi kan sälja honungen med en viss etikett och nå ut med den på nya ställen. Att det går att samordna slungandet av honungen är en viktig del, det blir snabbt tungt med större volymer. Det krävs samarbete inom binäringen, säger han.

Erik Sedell har valt en annan variant i sitt sätt att stötta binäringen. Hans företag sponsrar en bikupa, med företagets namn, som står i Gamla Linköping där det passerar flera hundra tusen personer varje sommar. Östgöta bi sköter dessutom bina och kupan och varje år levererar man ett antal burkar med honung för Erik att dela ut till sina kunder vilket i sin tur är ett sätt att visa att företaget är miljövänligt.

– Jag var biodlare förr och biodling ligger nu rätt i tiden och ligger mig också varmt om hjärtat. Bin och natur är kärnvärden som jag värnar om.

Enligt Jonas Lagander fyller nymodigheten med bigårdsrättsförening ett hål som finns i biodlarsfären. Det vanliga är att biodlaren har bin på hobbynivå eller som en bisyssla till annan verksamhet. Det andra alternativet är att leva på biodling och då krävs minst 300 kupor. Oavsett variant krävs att man skaffar mycket egen utrustning.

– Vi har hittat ett mellanting, en blind fläck. Som biodlare i bigårdsrättsföreningen kan man antingen vara liten och ha få kupor eller ha många kupor och allt däremellan. Man äger rätten till bigården och har tillgång till våra gemensamma resurser och nätverk.

Dessutom ger föreningen ett konkret sätt för företag och organisationer att stödja honungsbiet – genom CSR-paket, men även med medlemskap. Privatpersoner kan stötta genom att i förskott köpa en andel i nästa års honungsskörd. Människan är för övrigt extremt beroende av honungsbiet, exempelvis pollineras tre fjärdedelar av all mat som äts inom EU.

– Det är viktigt att se till att honungsbina finns kvar. Visst finns det konstgjord pollinering men den kan inte ersätta det bina gör, säger Jonas Lagander.

Han tycker att det är bra att idén med bigårdsrätt byggs från gräsrotsnivå.

– Ofta är det ett uppifrånperspektiv på olika företeelser i samhället men den här värdekedjan är väl förankrad i myllan. Vi tror på den här modellen som vi är först med i Sverige. Vi har byggt en grupp med olika partners och arbetar för att hitta sätt att sprida idén nationellt.

Binäringen har haft tre svåra år, många bin har dött och det har varit dåliga skördar.

– Nya stödstrukturer behövs mer än någonsin. Det mest intressanta med bigårdsrättsystemet är att det skapar potential för nya samverkansformer inom gröna näringar och landsbygdsutveckling. Modellen går troligen även att överföra på andra typer av lokal matproduktion.

CSR är en förkortning för corporate social responsability, alltså ett företags sociala ansvar.

Fakta: 

Om bigårdsrättsföreningen

Medlemmen betalar 100 kronor i medlemsavgift per år till bigårdsrättsföreningen och 500 kronor i insats samt köper in sig i fem bikupor med bimaterial som sedan bigårdsrättsföreningen äger. Medlemmen har dock både besittnings- och bruksrätt och plikten att sköta kuporna.

Medlemmen får sedan huvuddelen av inkomsterna från försäljningen av honungen och en viss procent går till föreningen.

I dagsläget har Östgöta bi bigårdsrättsförening tillgång till ett slungrum för honungen där man även kan fylla honungsburkarna och etikettera dem. Framöver finns planer på att skaffa små effektiva slungrum.

Skördandet av honungen görs ofta av medlemmen själv. Medlemmar kan även gå ihop och göra det gemensamt och exempelvis hyra släp ihop för honungsfrakten.

Föreningens inkomster kommer via försäljning av honung men största delen via inkomster från kupor som företag sponsrar.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu