I dagarna marscherade delar av den nazistiska vit makt-rörelsen i USA genom staden Charlottesville, Virginia. De möttes, som sig bör, av protester och det hela eskalerade i att en ung kvinna miste livet och kring ett trettiotal personer skadades enligt de initiala rapporterna. Alla var de antifascister, där för att visa vad som är vad när nazister försöker ta gatorna. Man kan lätt tro att det är där nazism gror och får fäste. När de självsäkert ställer upp sig i en perfekt rad av rakade skallar och vita skjortor, mitt på ljusa dagen ute bland folk. Ku Klux Klan, Vanguard America och vår egen Nordiska motståndsrörelsen. Alla rör de sig på gatorna helt öppet, ofta i sällskap av poliseskort och alltid med syftet att visa upp sig, bit för bit ta för sig av det offentliga.

I lägen som dessa är det lätt att tappa sikte på var de får sin kraft ifrån. Vi, antifascister och motdemonstranter, blir upptagna med att göra motstånd. Möta upp i en motdemonstration eller försöka bilda opinion på något sätt. Gott så, men vi tvingas hela tiden behandla ett symptom på sjukdomen. Var själva viruset, som gjort att infektionen spridit sig, sitter blev tydligt när Donald Trump uttalade sig efter attacken i Charlottesville. Den sitter i Vita huset, i regeringar och riksdagar över hela (väst)världen. Trump har sedan nazisterna i Charlottesville attackerade fredliga motdemonstranter konsekvent vägrat att beskylla vit makt-rörelsen och KKK för våldet och mordet som skedde. Först efter omfattande kritik från både republikaner och demokrater nämnde han ondska och vit makt i samma mening.

Extremhögern är inte sen att fatta vinken heller. Enligt SVT skrev grundaren till den nynazistiska hemsidan Daily Stormer mycket positivt om det faktum att Trump inte nämnde vit makt-rörelsen vid namn; ”Han vägrade att ens nämna att det hade något att göra med oss. När reportrar skrek åt honom om vit nationalism gick han bara ut ur rummet. Det är väldigt positivt för oss”, skriver skribenter på sidan. Det är alltså inte ens pinsamt att inkludera sig själv bland vit makt-anhängare, högerextremister och nazister längre. För att det har normaliserats uppifrån.

Nazisternas gatumarscher sanktioneras av aktörer som Trump, Sverigedemokraterna och framför allt medlöpare som vägrar sätta stopp för uppenbart odemokratiska aktiviteter. Den så kallade goda och anständiga högern har aldrig lyft ett finger eller sagt ett ord till försvar för antifascister, och varför skulle de? Nazismen är ju deras egen extrem. Istället upprepar de samma trötta mantra om att den brokiga, breda vänstern är ”lika goda kålsupare” som nazisterna. Allt för att ta uppmärksamheten från hur de i bästa fall inte säger emot och i värsta fall bereder väg för en fascism som växer i alarmerande takt i den civiliserade västvärlden. De tjänar nämligen på den. De tjänar på att antifascister, socialister och till och med äkta liberaler är upptagna med att käfta emot gatunazister. Då kan de i godan ro genomföra sina åtstramningar, nedskärningar och nedmonteringar av samhället och det gemensamma.

Så slår man split mellan folk och folk. Alla är förlorare och vissa skyller på varandra. Det brukar sägas att det ”alltid” kommer att finnas rasideologer och fascister. Det kanske är sant, men så länge de fortfarande skäms eller är för rädda för att visa sina sanna färger helt öppet vet vi att läget är förhållandevis stabilt. När de dock vädrar morgonluft i så stor skala att de kräver att få vara med i institutionella sammanhang, vare sig det är Bokmässan eller Almedalen. Ja då är det läge att vara orolig.