Krönika


Krönika

Landets Fria

Ska vi sluta flyga?

I en mycket välskriven artikel åtog sig nyligen åtta undertecknare på DN Debatt att inte flyga mer. Bland dem Kevin Anderson, en av världens främsta klimatforskare – som inte flugit på tretton år; i dag i Uppsala dit han tog tåget från Manchester – och sångerskan Malena Ernman.

I mina kretsar av världsförbättrare startade det en livlig diskussion som visade hur personlig och närgången frågan är.

Någon deklarerade bara att ”jag flyger inte mer”. Kanske för att han slagit sig till ro, inte kände ”the travel bug” längre. Någon ville inte sluta för att hens barn skulle få se världen. Andra pekade på kära som inte är nära längre. Har de bildat familj långt bort måste man ju ändå kunna träffas. Några tog fram att deras Viktiga Jobb, Uppdrag eller Forskning krävde personliga möten. Men någon tyckte att man gott kunde pika dem i sin omgivning som fortsatte att resa till Thailand. Andra retade sig på ”miljökonferensproffsen” som flyger kors och tvärs med sitt evangelium om återhållsamhet.

Sedan fanns de vanliga fraserna för ett ohämmat resande. Att resor vidgar den kulturella horisonten, leder till vänskap och förståelse mellan folk, främjar utbyte av teknik och kunskap som ökar tillväxten. Säkert sant till många gånger – men inte var det mycket förbrödring när tiotusentals fotbollsfans reste till Stockholm och svinade ner gatorna. Allra sämst argument är att den tekniska utvecklingen kommer att göra flygandet miljövänligt. Ett rent önsketänkande.

I min bok Hur vi kan leva hållbart 2030 fastnade jag för några viktiga uppgifter:

att affärsmännens och politikernas flygande, som ofta sticker i ögonen, ändå är den minsta delen.

hur snedfördelat fritidsresandet utomlands är: två av tre flyger inte alls eller bara en gång per år medan tio procent reser fyra till tio gånger per år.

hur enormt snabbt flygandet har ökat – en tredubbling på bara 20 år.

Jag räknade ut att en hållbar nivå 2030 kunde vara att halvera affärsflyget och minska fritidsflygandet till en tredjedel. De som brukade resa skulle ändå kunna göra det men bara en gång om året. Flyget skulle vara tillbaka på samma nivå som för 20 år sedan. Var det någon som kände sig markbunden och instängd då?

Nu är problemet att det är så billigt att flyga och att vi svenskar har så gott om pengar eftersom vi jobbar så mycket. Flygskatt och pris på utsläppen i all ära men staten visar också sitt Janusansikte när man satsar 250 miljoner kronor på en flygplats i Sälen och regeringens utredare vill ha en fjärde bana på Arlanda.

Jag unnar verkligen Malena Ernman att fortsätta sin karriär på de stora scenerna i Wien eller New York. Hatten av för den stora personliga uppoffring hon utlovar. Andra världsförbättrare kan kanske lova, lite mesigare, att bara flyga som på 1990-talet. Men hur få alla andra med sig?

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu