Baktung blygrå realism | Fria.Nu

Recension


Litteratur
Ditt liv och mitt
Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Brombergs förlag

  • Majgull Axelsson fortsätter utforska folkhemmets mörka baksidor i romanen Ditt liv och mitt.
Fria Tidningen

Baktung blygrå realism

”Det stora problemet är övertydligheten.” Anna Remmets har läst Majgull Axelssons Ditt liv och mitt.

Majgull Axelssons romaner är av den sorten som brukar kallas ”angelägna” eller ”viktiga”. Alla har ett tydligt ärende och ett klart deklarerat ämne. Att indignationen över orättvisor i världen är stor hos Axelsson märks tydligt i valet av ämnen. I tidigare böcker har hon behandlat sexhandel med barn, Förintelsen och förtrycket av romer och folkhemmets behandling av personer med funktionsvariationer.

Just det sistnämnda, folkhemsprojektet och dess svek mot och exkludering av vissa, är en röd tråd i författarskapet som går igen även i den nya romanen Ditt liv och mitt. Upplägget känns också igen från tidigare Axelsson-romaner: en medelålders kvinna återvänder till den plats där berättelsens trauman utspelat sig och tvingas att minnas.

I Ditt liv och mitt gör Axelsson, liksom i den Augustprisbelönade Aprilhäxan, återigen upp med folkhemmets behandling av personer med funktionsvariationer, som institutionaliserades och inte sällan utsattes för fruktansvärda övergrepp.

Den som minns tillbaka är Märit, vars bror Lars spärrades in på ett sådant ställe. Skulden över att hon inte kunde hindra det, och skuggan av vad hon gjorde för att försvara honom i ett tillfälle av förlorad kontroll har sedan följt Märit genom livet.

Liksom Aprilhäxan innehåller också Ditt liv och mitt inslag som kan tolkas som övernaturliga. Att på detta sätt föra in en viss magi i en annars blygrå socialrealism är ett intressant grepp som Axelsson genomför ganska väl.

Det stora problemet med hennes böcker är annars övertydligheten. Hennes texter är som hantverk där ritningen klistrats ovanpå, eller där varenda söm är synlig. Ingenting förblir outsagt, allting skrivs läsaren på näsan och förklaras förnumstigt antingen av författaren eller berättaren. Som när Märit mitt i en smärtsam minnesbild gör en lång sociologisk utläggning om mekanismerna bakom institutionsläkarnas maktmissbruk.

När Märit, som i egenskap av läkarstudent förkroppsligar Klassresenären, genom en grym ödets nyck får till uppgift att dissekera sin egen bror (vilken liksom många av folkhemmets styvbarn underkastades ”vetenskapens” kontroll och experiment även efter döden) är symboliken så plågsamt att övertydlig att den gruvliga scenen ofrivilligt blir nästan komisk. Här finns också starka drag av melodram och grovhuggna personporträtt som stundtals får romanen att påminna om ett tårdrypande skillingtryck.

Den numera avlidna Nobelpristagaren Imre Kertész sade en gång apropå sin högst självupplevda skildring av fasorna i koncentrationslägren att han ville skriva ”litteratur” och inte ”trauma”. Yttrandet lutar förvisso åt att både vara klichéartat och pompöst, men det är frestande att säga att Majgull Axelsson klär (andras) trauman i en litterär dräkt som lämnar mycket att önska.

Annons

Rekommenderade artiklar

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

Smith skriver starkt om klass och ras

Recension

Precis som i Zadie Smiths stora genombrott Vita tänder målar hon i Swing time upp ett tvärsnitt av klassamhället, skriver Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu