Sannfinländarnas väg från rumsrena till extremister
Den finska regeringskoalitionen var i veckan på håret att falla samman efter Sannfinländarnas val av en ny, nationalistisk ledare. Nu har partiet splittrats, men det före detta bondepartiet fortsätter att röra sig mot en alltmer högerextrem nationalism.
De senaste dagarna har sällan skådad dramatik utspelat sig i den finska politiken. Efter att den nationalistiske EU-parlamentarikern Jussi Hallo-aho valts till ny ordförande för högerpopulistiska Sannfinländarna drog sig koalitionspartierna Centern och Samlingspartiet ur regeringssamarbetet. Statsminister Juha Sipilä (C) meddelade att han skulle lämna in regeringens avskedsansökan.
Men i sista stund ändrades förutsättningarna: Sannfinländarnas avgående partiledare Timo Soini bröt sig ur sitt parti och tillsammans med 19 andra riksdagsledamöter bildade de en ny riksdagsgrupp och parti kallat “Nytt alternativ”. De slöt upp för den “gamla” linjen för att kunna stanna i regeringen. Statsministern kallade på tisdagen till presskonferens för att meddela att regeringen fortsätter som förut med stöd av rebellerna i “Nytt alternativ”.
Den nyvalde ordföranden för Sannfinländarna, EU-parlamentarikern Jussi Hallo-aho, står för en radikalare inriktning inom Sannfinländarna och är populär bland de mest invandringsfientliga i partiet.
Han vill ha en hårdare flyktingpolitik och kritiserar invandring och multikulturalism. Han är också starkt islamkritisk. Man kunde till och med säga att han är islamofob, säger Ann-Cathrine Jungar, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till Svenska YLE.
2012 dömdes Hallo-aho för hets mot folkgrupp och brott mot trosfrid efter att i ett blogginlägg ha kallat islam en “pedofilreligion” och påstått att somalier kan ha “genetiska särdrag” som gör dem mer kriminella. Han har även citerats av den norske terroristen Anders Behring-Breiviks i dennes manifest.
Hallo-Aho valdes till ny ordförande för Sannfinländarna med 56 procent av rösterna på lördagens partikongress och tycks därmed ha ett brett stöd. Men stödet för denna mer radikala, invandringsfientliga politik är relativt ny i partiet. För till skillnad från andra europeiska högerextrema partier som Sverigedemokraterna, stammar inte Sannfinländarna ur en nationalistisk eller vit makt-miljö, utan ur ett litet bondeparti. Partiets föregångare Finska landsbygdspartiet gjorde på 1960-talet revolt mot makteliten genom att ställa sig på småböndernas sida. Partiet vill ha en starkare välfärd och dess viktigaste målgrupp var ekonomiskt utarmade småjordbrukare som förlorat sin mark efter andra världskriget. Då Finska Landsbygdspartiet gick i konkurs 1995 startade en del av medlemmarna istället Sannfinländarna.
För sju, åtta år sedan började de mer nationalistiska grupperna komma in i partiet. Den populistiska anti-elit retoriken började alltmer kombineras med invandringsfientlighet.
Partiet hade tidigare inte velat ha några kontakter med Sverigedemokraterna som ansågs alltför extrema, men under förra valrörelsen började de närma sig partiet. 2012 avslöjade också finska YLE att flera medlemmar i Sannfinländarna har eller har haft kontakter med Finnish Defence Leauge, en lokal gren av den våldsamma antimuslimska organisationen English Defence Leauge.
Trots de allt mer uppenbara nationalistiska strömningarna inom partiet och att flera av dess politiker dömts för hets mot folkgrupp, togs partiet alltså in i värmen för två år sedan och fick bilda regering tillsammans med Centerpartiet och Samlingspartiet. Timo Soini, som suttit som partiledare i 20 år, har kunnat hålla samman partiet och har i regeringssamarbetet kompromissat om invandringspolitik, EU och besparingar i välfärden. En inställning Hallo-aho och hans följeslagare varit kritiska till och han har därför lyckats mobilisera en opposition inom partiet. Ann-Cathrine Jungar säger till Svenska YLE att hon är förvånad över det stöd Hallo-aho visat sig ha inom partiet.
Men frågan är om Hallo-Aho kommer att kunna mobilisera väljarna på samma sätt. Väljarna är nämligen en mycket mer brokig samling. Där finns de gamla Sannfinländarna för vilka invandringsfrågan kanske inte är den allra viktigaste frågan. Nog viktigt – men inte lika viktig som vissa socioekonomiska frågor. Men med Hallo-aho vid rodret kan vi nog vänta oss en fortsatt radikalisering av Sannfinländarna.