Den lokala fackklubben på Stockholmsbagarn, ledd av Frances Tuuloskorpi, var ovanligt välorganiserad och hade lyckats driva igenom förmåner och avtal utöver de som gällde på andra bagerier. Efter ett flertal tidigare konflikter med företaget väcktes nu misstanken att det egentligen handlade om att göra sig av med en störande fackklubb. Något som företaget bestred.

Susanna Edwards dokumentär Fackklubb 459 - sista striden på Bagarn följer under ett års tid medlemmarnas kamp för att få behålla sina arbeten. Som en röd tråd genom berättelsen löper kopplingen mellan företagsledningens och det centrala fackets gemensamma intressen. Det är mycket enkelt filmat och en del poänger drivs fram lite väl hårt med hjälp av trumvirvlar, dramatiska textrutor och arkivbilder. Däremot ger filmen en välkommet osentimental inblick i en utdragen kamp för något av det mest grundläggande - rätten till försörjning och ett värdigt bemötande. Filmens styrka ligger i det kollektiv som porträtteras, det engagemang och den envishet som får dem att fortsätta trots ständiga splittringsförsök och motgångar.

Bra är också att berättelsen koncentrerats till det gemensamma fackliga arbetet. En del bilder av privatliv ges, men inte mer än vad som är relevant för att öka förståelsen för omständigheter kopplade till arbetssituationen. Trots en stark och karismatisk klubbordförande och ett antal vältaliga och passionerade medlemmar blir det heller aldrig någon personfixering - klubben som helhet och den pågående konflikten ställs i centrum.

Regi: Susanna Edwards

Medverkande: Frances Tuuloskorpi, Regina Norrby och Medlemmar i fackklubb 459.

Distribution: Folkets Bio