Belägen mellan Vänern och Vättern är skogarna i Tiveden en sydlig utpost av landets vildmarker. Förbindelsen med skogarna i norr gör att rovdjur som lo och varg kan vandra neråt. För Anna Froster, som tidigare arbetat med att inventera skogar för Fältbiologerna och Sveaskog i Norrbotten och Västerbotten, är nationalparken som ett andra hem. Sedan hon flyttade söderut till kulturlandskapen i Västergötland har Tiveden kunnat stilla hennes skogsberoende.

– Det är en speciell stämning, en riktig trollskog. Landskapet är kuperat, stenigt och obändigt. Inte ens skogsfinnarna som bodde där på 1600-talet och klarade det mesta orkade ta sig ända in i kärnan av skogen, säger hon.

Som ett sätt att lära känna de djupa skogarna bättre har hon tillsammans med fotografen Fredrik Wilde skrivit Tivedens nationalpark, från urtid till trolltid som ges ut i samband med invigningen av det nya nationalparksområdet. Och intresset för parken är stort. Varje år lockar tystnaden i den vidsträckta skogen över 110 000 personer. Hälften av dem är tyskar, men holländare och svenskar står också för en stor del av besöken.

I den östra delen av nationalparken är vildmarkskänslan som störst. Långt från mobiltäckning finns svarta näckrostjärnar, djupa klyftor, höga dalar och många döda träd. Där kan du höra suset från granskogen, storlommens rop och braket från när tjädern flaxar iväg när du närmar dig, berättar Anna Froster. Artrikedomen i området är stor. Lyfter man på mossan finns ett myller av skalbaggar och insekter.

– Det finns många sällsynta gammelskogsarter som raggbock och mindre märgborre som är beroende av den döda veden för att hitta mat och bostad.

Anna Froster har inte bara utforskat områdets ekologi utan även människorna som levt och verkat i skogarna både förr och nu. Genom att ta del av lokalbefolkningens egna efterforskningar och dyka ner i gamla arkiv har hon samlat berättelser från trakten. Skogen befolkades på 1600-talet av finnättlingar som ombads av kungen att flytta dit. De byggde rökstugor och levde av att svedjebruka skogen. På 1700-talet gjorde jakten på järn att det mesta av skogen brändes upp i masugnarna då rent stål krävde mycket kol. I Tiveden rådde sedan laglöshet och fattigdom fram till att nationalromantiken på 1800-talet gav vildmarken en central roll i nationens identitet. Likheten med John Bauers trollskogar lockade människor att besöka naturen.

De gamla sägnerna om Näcken, trollen och skogsrået ger fortfarande ett sagolikt skimmer över besöket i nationalparken men i dag är det ensamheten och den obrutna horisonten av gammelskog som lockar vandrare in i Tivedens skogar.

– Man behöver inte gå så långt för att känna sig som den enda människan på jorden, säger Anna Froster.