Ungas sexualitet har ojämställdhet som sin röda tråd
Folkhälsomyndighetens undersökning om sexualitet och hälsa bland unga är viktig för att veta hur vi ska värna våra sexuella rättigheter - det som tydligast lyser igenom i läsningen är ojämställdheten mellan könen.
Att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar, oönskade graviditeter och att motverka myter om sex - det är några saker som kan uppnås med en god utbildning i sex och samlevnad. Vi vet att utbildning också har potentialen att förhindra sexuella trakasserier och våld, att bidra till mer jämställda relationer, ökad egenmakt och att utmana begränsande normer. Men lyckas vi?
Sverige har haft obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning i skolan sedan 1955, något som kanske gör att vi har lite för lätt att slå oss för bröstet. Men i en tid där socialkonservativa krafter tar makt i Europa och USA, där abortmotståndet organiserar sig, där kvinnoförakt och sexuella trakasserier sprider sig som virus i sociala medier, och våldtäktskultur diskuteras utifrån etnicitet snarare än makt och maskulinitet, gäller det att slå vakt om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Därför är Folkhälsomyndighetens rapport om sexualitet och hälsa bland unga viktig. Det positiva är att merparten av ungdomarna anser sig ha god hälsa, och att nästan 90% tycker det är viktigt att använda preventivmedel. Det finns dock en rad oroande siffror i rapporten, och som en röd tråd genom resultaten finns ojämställdheten mellan könen.
En ojämställdhet som syns bland annat i att 29 procent av tjejerna uppgav att de blivit diskriminerade eller kränkta under det senaste året, mot 15 procent av killarna. Bland personer som inte ville kategorisera sig utifrån kön var andelen 51 procent. Hos tjejerna var den vanligaste diskrimineringsgrunden kön, hos killarna etnisk tillhörighet. Siffror visar på vikten av ett intersektionellt perspektiv i arbetet för allas lika värde.
Den mest alarmerande siffran är andelen av de svarande som har erfarenhet av en sexuell handling mot deras vilja - totalt 40 procent, varav dubbelt så många tjejer som killar. 18 procent av tjejerna hade erfarenhet av vaginalt samlag mot sin vilja.
Siffrorna går igen på område efter område. Ungdomar är inte bara sexuellt, utan även emotionellt, ojämställda. Tjejer tycker det är viktigare att bestämma lika mycket i en sexuell relation, och att kunna prata om sex med sin partner, än vad killarna tycker. Tjejer är de som oftast testar sig för sexuellt överförbara sjukdomar, tar ansvar för preventivmedel och söker information. Siffrorna känns igen: kvinnor och tjejer tar större praktiskt och känslomässigt ansvar för sina egna och andras relationer. Ett kärleksarbete som ger dålig utdelning: 58 procent av de unga tjejerna i undersökningen uppger att de i stort sett är nöjda med sig själva, mot 71 procent av killarna.
Ingen har något att vinna på att ännu en generation blir sexuellt och relationellt ojämställda, och det förstår ungdomarna själva. Knappt hälften av de tillfrågade i undersökningen tycker att de fått tillräckligt med kunskap i skolan för att ta hand om sin sexuella hälsa. Och de vill ha mer: framför allt efterlyser de svarande bättre utbildning i genus, relationer, jämställdhet, normer och HBT-perspektiv.
Vi behöver alltså inte gå längre än till de ungas egna svar när vi söker lösningar. När det gäller att visa hur reproduktionen funkar verkar skolan ha lyckats hyfsat med sitt uppdrag. Nu måste vi tänka längre - och inbegripa kön, makt och normer i både analys och åtgärder. Alla som möter unga i sitt arbete måste få bättre kunskap och verktyg att arbeta med ett normkritiskt, intersektionellt perspektiv. Och alla som möter unga i vardagen måste våga prata om sexualitet, om samtycke, om makt.
Om den politiska och ekonomiska jämställdheten är långsam att uppnå, är den sexuella ännu svårare. Men i en verklighet där var femte ung kvinna blivit våldtagen, måste vi släppa alla föreställningar om att det privata inte skulle vara politiskt.