Seminarium: Att våga förklara utan att försvara
I går hölls säsongens sista debatt i ABF Göteborgs serie MedieTrappan - Media 1000 dagar efter Göteborgskravallerna. Som vanligt vid debatter om EU-toppmötet så låg känslorna nära till hands. Liksom under tidigare liknande debatter verkar de journalister som gjort det sämsta journalistiska jobbet hårdast förneka sina misstag ha lättast för att bli upprörda.
Underrubriken för kvällen var "Hur har medierna påverkats av det som hänt?" och på den frågan skilde sig meningarna åt.
Janne Josefsson, frilansjournalist på SVT, har blivit ännu mer tveksam till officiella förklaringar. Han kallade mediabevakningen under EU-toppmötet för "en av de mest veritabla kollapserna under modern tid."
- I rollen som journalist är det viktigt att förklara och inte förkasta, som man lätt kan råka göra privat.
Sanna Klinghoffer har dragit lärdomen att "ingenting är som man tror att det är" och pekade på den stora skillnaden i resurser mellan redaktioner.
- Det är en stor begränsning på P4 att det inte ges tid till nåt, sa hon.
Men för Mats Wångersjö, journalist på GT, har bevakningen av EU-toppmötet inte påverkat hans sätt att arbeta. Han var "nöjd med allt från början till slut" och kände sig inte styrd "vare sig av tidsbrist eller chefer". Istället är det fråga om saklighet menade Wångersjö.
- Jag har häpnat över den totala brist på faktakunskap som verkar finnas hos kulturjournalister.
Mats Wångersjö var även noga med att skilja på nyhetsjournalistik och annan journalistik och kallade det omtalade tv-inslaget om polisskotten i Vasaparken för "välklippt".
- Nyhetsjournalistik är inte Janne Josefssons starka sida men det är våran. Uppdrag Granskning ger inte bilden av hur det var där och då. Den verkligheten är en helt annan, sa han.
Efter ett att Janne Josefsson ställt frågan om varför polisvinkelns så okritiskt manglades ut gav Mats Wångersjö följande bild av sin syn på nyhetsjournalistik.
- Han ljög nog så då ger vi fan i att publicera. Så jobbar inte journalister.
- Och om åttio ungdomar blivit förnedrade och inte blir publicerade..?, replikerade Janne Josefsson.
Trots pajkastningen fanns det spår av självkritik och framtidstro. Sanna Klinghoffer tyckte att de redan efter Backabranden fått rutin på självkritiken och att det gett mycket tillbaka också i samband med EU-bevakningen.
Janne Josefsson målade däremot upp en svartare bild. Han sade sig skrämmas av att man tog den gemensamma mediabilden som intäkt för att det som hände var den objektiva sanningen och framhöll vikten av alternativa medier för att rädda förtroendet för journalistiken.
- Det som håller på att försvinna är mångfalden. Folk tror inte att det brinner innan man hört det på lokalradion.
Han ser inte att den undermåliga mediabevakningen har lett till några större framsteg så här 1 000 dagar senare.
- Det som skedde i Göteborg sker ännu grövre idag. Titta på de här löpsedlarna, de har ingenting med verklighetsuppfattning att göra.