– Den grupp vi allra mest förknippas med är muslimer. Det beror på att vi har lika utseende och att människor generaliserar. Om jag svarar att jag inte är muslim, brukar jag även få frågan om jag är kristen eller jude, för ingen vet vad en yezid är, berättar Hevin.

Yezidierna är en folkgrupp som främst lever i norra Irak, men även i Armenien, Georgien, Syrien och Turkiet. Denna kurdiska minoritet har genom historien utsatts för förtryck och diskriminering. Dessutom har de blivit drabbade av flera folkmord, varav det senaste begicks av den militanta extremistgruppen IS år 2014 på Sinjarberget.

I yezidiernas tro finns element från bland annat islam, kristendomen och judendomen. Yezidierna ser sig själva som ett utvalt folk, främst eftersom de anser sig härstamma från den de betraktar som Adams ende son. De tror på en enda Gud som skapat världen och som delegerat ansvaret för det jordiska livet till sju änglar. Den viktigaste bland änglarna är Malek Tawus – påfågelsängeln – som har likheter med den abrahamitiska ängeln Lucifer. Enligt traditionen lyckades han släcka elden i helvetet och blev därför förlåten och fick ställningen som Guds ställföreträdare. Eftersom Malek Tawus ofta har identifierats som djävulen av muslimer och kristna finns en felaktig föreställning om yezidierna som djävulsdyrkare.

Ezdixan är 23 år och växte upp i irakiska Kurdistan, men kom till Sverige för sex år sedan. Hon berättar att hon ofta får förklara sitt ursprung och sin tro.

– En gång frågade till och med en irakisk kvinna vad yezidism är. Det var oväntat och det är skrämmande. Jag blev sårad när inte ens våra landsmän vet vilka vi är. Jag hoppas att man på något sätt kan uppmärksamma oss så att svenskar får reda på att det finns en folkgrupp som heter yezidier.

För Ezdixan är den yezidiska identiteten mycket viktig. Hon säger att man som yezid bör gifta sig med en annan yezid. Det är viktigt att båda föräldrarna är yezidier för att barnen ska räknas som det. Dessutom är det oftast väldigt svårt att komma tillbaka till yezidismen om man har konverterat till någon annan religion. Ett undantag från regeln är de yezidier som blivit tillfångatagna av IS, de har möjlighet att komma tillbaka eftersom de tvingats konvertera till islam.

När jag frågar Ezdixan hur hon ser på svenska normer och värderingar berättar hon att det viktigaste hon tagit till sig är kvinnors rättigheter och vikten av utbildning. Ezdixan är engagerad i en förening för yezidiska kvinnor, där hon framför allt vill förmedla just kvinnors rättigheter. Hon bor i södra Sverige där de flesta av landets yezidier bor och det finns flera olika samfund. Ezdixan berättar att de ledande positionerna i samfunden nästan uteslutande innehas av män. Det är endast en kvinna som sitter med i en styrelse och Ezdixan menar att det skulle behövas mer jämställdhet i organisationerna.

Några dagar före mötet med Ezdixan har jag träffat Hevin, som också är född i irakiska Kurdistan. Hon är 24 år och kom till Sverige med sin familj som fyraåring.

Hevin berättar att hon har en helt annan frihet att röra sig fritt som kvinna i Sverige. När hon är på besök i Kurdistan går hon ingenstans utan manligt sällskap. Samtidigt är mentaliteten helt annorlunda eftersom man i Kurdistan behandlar alla man känner som sin egen släkt.

Hur är det att vara yezid i Sverige?

– Största skillnaden är ju att vi inte blir hatade i samma utsträckning som vi blir i hemlandet av diverse folkgrupper. Men å andra sidan är vi okända här och det är jobbigt på ett sätt.

I Sverige möts hon ofta av okunskap kring sin religion.

– Väldigt ofta tror folk att jag är muslim för att jag ser ut som jag gör. Jag måste alltid förklara mig och bemöta fördomar hela tiden. Många undrar om yezidism är en sekt, då blir jag upprörd.

Medan hennes föräldrar fortfarande bodde i Kurdistan och levde bland människor med samma religion, utövade också de religionen. I den miljön blir de yezidiska traditionerna en naturlig del av vardagen. När de kom till Sverige levde de inte längre tillsammans med andra yezidier. Hevin tror att det är därför som traditionsfiranden och fastan har avtagit med tiden. Själv tycker hon att det är svårt att utöva religionen dels för att de är så få och dels för att det inte finns några föreningar, byggnader eller heliga platser där hon bor.

– Blir man förföljd gång på gång är det svårt att gå framåt i utvecklingen. Religionen är väldigt fin men kulturen är väldigt bakåtsträvande. Jag vill bevara min kultur, men framförallt min religion. Det är jag väldigt mån om. När jag var yngre var det inte viktigt för mig.