Inne i samlingssalen i missionskyrkan i Floda råder full aktivitet. Runt ett bord planeras kommande möten; vilka ska gå och när var det nu igen? När ska alla listorna från namninsamlingen hämtas in och sammanställas och hur ska överlämningen till kommunens politiker gå till?

Det som strax innan sommaren 2016 föddes som en motreaktion till de möten där negativa och till och med aggressiva kommentarer spreds om kommunens flyktingmottagande och försök att ordna bostad åt nyanlända har utvecklats till något annat. Hans Abrahamsson är en av de Lerumsbor som deltog på ett av dessa första möten och han säger att han förvånades över stämningen. En person som ifrågasatte folks negativa kommentarer och försökte påminna om att det var människor det handlade om buades ut.

– Det fortsatte så i en och en halv timme. Efter det kände jag att jag måste göra något och reste mig upp och frågade om det är någon som har lust att göra det här på ett annat sätt tillsammans med mig.

Lerums tidning skrev om mötet och om Hans Abrahamssons upprop. Det är så många av dem som sitter samlade runt bordet i kväll kom att träffas och bilda nätverket för en socialt hållbar utveckling i Lerum. Men det tog snabbt en annan vändning från den omedelbara reaktionen.

– Startskottet var mötet och reaktionerna kring det, men vi var många som kände att vi ville göra något proaktivt, något framåtriktat och inkluderande istället. Vi har ingen ambition att skapa en krasch och den tonen slogs unisont an redan första mötet, säger Jesper Bryngelsson.

Nätverket tog fart och olika arbetsgrupper bildades. Bland annat fanns en studiecirkel, en grupp som jobbade med kartläggning av aktiviteter för nyanlända och två välkomstgrupper som gjorde konkreta saker som att följa med till Ikea och hjälpa till att skaffa tv-apparater.

Under hösten föddes också ett nytt engagemang. Unga som kommit som ensamkommande till kommunen har ställts inför en helt ny situation där de kan tvingas att flytta från Lerum till ett av Migrationsverkets boenden någon annanstans då de antingen fyller 18 år eller skrivs upp till 18 år av Migrationsverket. Staffan Bertne, som själv fungerar som familjehem, berättar:

– Jag hörde diskussioner om skolan och hur de började att prata om de afghanska kompisarna som möjligen skulle utvisas. Det var lärarna på Lerums gymnasium som initierade och drev frågan, och de berättade om den förtvivlan och frustration som de mötte från eleverna för oss på ett möte.

Gymnasieskolan startade en namninsamling som nätverket har varit med och stöttat. Några dagar innan jul arrangerades dessutom ett fackeltåg i Lerum till stöd för att de ensamkommande ska få stanna i kommunen och på skolan.

– Skolpersonal som jobbar med ungdomarna dagligen har berättat om hur de för ett år sedan var glada, öppna killar som tyckte att det var roligt att komma hit och lära sig nya saker och engagera sig. Men nu börjar man se hur de snarare vänder sig inåt igen och blir oroliga och ängsliga, säger Cecilia Rehler.

Ingvar Frid är själv god man för två unga killar, och ifrågasätter varför de inte kan få bli kvar i kommunen medan deras asylansökan prövas juridiskt.

– De har nu varit här i drygt ett år och har kommit in i ett sammanhang, de har skolgången, kuratorer, socialsekreterare och gode män. Ska de behöva ryckas upp ur detta och flytta till ett flyktingboende någon helt annanstans och bli av med den sociala trygghet de har fått?

Det är också vad som efterfrågas i namninsamlingen som i slutet av januari ska lämnas över till kommunpolitikerna – låt ungdomarna stanna tills de har gått ut gymnasiet medan deras asylansökan prövas. Dessutom vill de se kommunpolitisk påverkan uppåt mot de tillfälliga asyllagarna.

Delvis har de fått gehör.

– Vad vi har gjort är att säga att de som får avslag på sin asylansökan och överklagar beslutet får bo kvar i kommunen och kan gå kvar i skolan tills det är avgjort och beslutet vunnit laga kraft, säger Dennis Jeryd, S, som är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande.

Men om ungdomarna fyller 18 år, eller bedöms vara 18 år av Migrationsverket, faller de inte längre under kommunens ansvar.

– Vi håller på att författa en skrivelse till Migrationsverket för som det är nu har vi ingen juridisk möjlighet att låta dem som är 18 år bo kvar. Det vi hoppas på är att de ska fatta beslut att låta dem bo kvar, och betala för dem här istället. De platserna vi har kostar mellan 1 100 och 1 900 kronor per dygn, och vi kan inte ta på oss hur stora kostnader som helst i kommunen, säger Dennis Jeryd.

Exakt när skrivelsen de håller på att arbeta med kommer att skickas till Migrationsverket vet han inte nu, men troligen ganska snart.

Dennis Jeryd är positiv till att nätverket har bildats, och att inte endast de som är negativa till flyktingmottagandet i kommunen kommer till tals. Om det faktiskt har lugnat sig med de negativa reaktionerna tycker han är svårt att svara på.

– Hittills har vi bara haft informationsmöten om att bostäderna ska komma, men förutom ett antal villavagnar är de inte på plats ännu. Det återstår att se om det kommer att bubbla upp igen när det blir aktuellt.

Tillbaka i samlingslokalen i Floda diskuteras fackeltåget, och alla beskriver det som en mäktig upplevelse.

– Jag är uppvuxen här och jag har aldrig hört talas om något liknande. Det kändes rätt maffigt, speciellt när vi gick längs stationsvägen och tåget täckte in hela gatan och slingrade runt husknutarna, säger Cecilia Rehler.

Många i Lerum slöt upp, och de aktiva i nätverket upplever att de negativa reaktioner som var den tändande gnistan från första början har mattats av – även om det fortfarande finns ett antal ganska högljudda röster kvar.

Men även om gnistan tändes av flyktingmottagandet och behovet av inkludering har nätverket också en större bild framför sig. Nu har diskussioner påbörjats med beredningen för välfärd som finns i Lerums kommun och som har som uppdrag att arbeta med just social hållbarhet. Kanske kan nätverket vara med och bidra till det arbetet.

– Det uppstår så många spontana initiativ från medborgare när något händer, men sedan blir det bara rök av det. Det här är en möjlighet att inleda ett mer långsiktigt och hållbart samarbete, och att skapa en arbetskultur och miljö där boende i Lerum känner sig delaktiga i samhällsutvecklingen. Det hoppas vi att den här typen av namninsamlingar också är en del av – att visa att det finns en konstruktiv kraft, säger Hans Abrahamsson.

De är alla överens om att engagemanget finns där ute, det gäller bara att hitta vägar och möjligheter för det att faktiskt bli någonting. Nu ska festen planeras, och skrattande säger de att festkommittén är den mest aktiva arbetsgruppen. I slutet av sommaren hölls en välkomstfest för och tillsammans med de nyanlända familjerna i kommunen.

– Det finns så många som gärna vill göra någonting men man vet inte vad. Vi måste hjälpa till att möjliggöra vad man som invånare i Lerums kommun kan bidra med, säger Maria Sjödin.

– Social hållbarhet bygger man inte på insändarsidorna. Man måste ha ett sammanhang, det är hela poängen, lägger Jesper Bryngelsson till.