På trettiotalet började Chaplin inse att hans stumma figur Charlie skulle få svårt att klara övergången till talfilm, och om han ville behålla sin position som en av USA:s främsta komiker var han tvungen att anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Det var här idén om Diktatorn föddes, en film där han själv spelar både en judisk barberare och Hitler. Efter att ha jobbat på manuset i två år påbörjades inspelningarna i september 1939, samtidigt som andra världskriget bröt ut.

Diktatorn var Chaplins första talfilm och den dittills mest politiska. Hitler kallas i filmen Hynkel och är diktator i Tomania. Tillsammans med sina närmaste män, Herring och Garbitsch (Göring och Goebbels), planerar han att invadera Osterlich (Österrike). Men tomanska soldater förväxlar Hynkel och den judiske barberaren. De tror att barberaren är deras führer och leder i slutscenen upp honom på ett podium där han talar, med blicken riktad in i kameran. Det är ett bitvis rasande tal mot diktatur och förtryck, och många har tolkat det som att orden är Chaplins egna.

Att driva med Hitler och nazismen kan verka ofarligt, men det sågs inte med blida ögon i USA vid premiären 1940. Man ville till varje pris hålla sig utanför kriget och i filmen tyckte sig många se en uppmaning att ta till vapen mot nazisterna. Diktatorn skulle komma att bli en ekonomisk framgång, men mottagandet i pressen var blandat och Chaplin skaffade sig många fiender bland politiker och journalister.

I Sverige hade filmen inte officiell premiär förrän efter andra världskriget. United Artists lämnade aldrig över någon kopia till Statens biografbyrå, eftersom de förstod att filmen inte skulle gå igenom den svenska censuren. Det var vanligt under kriget att distributörer av kontroversiella filmer överlämnade kopiorna direkt till slutna sällskap, där censuren inte gällde. Den första kopian av Diktatorn som skickades över Atlanten beslagtogs av tyskarna. Det var först våren 1943 som den amerikanska ambassaden lyckades få in filmen i Sverige, och den kom att visas i regi av föreningar och klubbar runt om i landet ända fram till krigsslutet.

Under samma period hårdnade kritiken mot Chaplin i den amerikanska pressen. Sommaren 1942 höll han ett timmeslångt tal vid ett möte i San Francisco där han pläderade för att USA skulle hjälpa Ryssland genom att gå med i kriget och upprätta en andra frontlinje mot tyskarna. Chaplin, som sympatiserade med ryssarna och umgicks med flera intellektuella på vänsterkanten, stämplades som kommunist.

Men det var inte enbart politiken som gjorde att Chaplin hamnade i onåd. Han låg i ständig tvist med skattemyndigheten och det var allmänt känt att han hade många älskarinnor, vilket inte var populärt i det konservativa USA. 1943 drogs han inför rätta i ett faderskapsmål och under åren som följde var det närmast en sport i amerikansk press att svartmåla Chaplin och ta poänger på hans bekostnad.

Efter kriget, när relationen mellan USA och Sovjetblocket försämrades, gjorde FBI, HUAC (House of Un-American Activities Committee) och den kristna högern gemensam sak för att utmåla Chaplin som sedeslös kommunist. Han kallades i många kretsar för ”den förbannade kommunistjuden”, trots att han varken var kommunist eller jude. När Monsieur Verdoux hade premiär på våren 1947 genomfördes en stor bojkottningskampanj och för första gången gick en av hans filmer med förlust. Vid det här laget recenserade kritikerna hans person snarare än hans film, och karriären som regissör och skådespelare i USA var i praktiken över.

Charlie Chaplin, som föddes i England, såg sig själv som världsmedborgare och ansökte aldrig om amerikanskt medborgarskap. När han 1952 lämnade New York för att ge sig ut på en rundresa i Europa inledde justitiedepartementet en granskning för att se om han kunde klassas som ”moralist skändlig”, och medan han fortfarande var utomlands drogs återresetillståndet in. Chaplin, som hade fått nog av den fientliga inställningen till hans person, bestämde sig för att inte ta strid i ärendet. Han flyttade med sin familj till Schweiz där han levde i exil i 20 år. Skaparen av den lille luffaren, Charliefiguren som inte passar in någonstans och alltid stöts bort av kollektivet, hade själv förskjutits av samhället.

Chaplin dog på juldagen 1977. Den 25 december har Diktatorn – filmen som fick hans stjärna att börja dala – nypremiär i Sverige.