Gunnar Westrin sitter på en klippavsats intill Råne älv. Författaren och miljökämpen ser ut över de brusande forsarna och pekar på några laxar som motstridigt kämpar sig uppför de flödande vattenmassorna.

Som 30-åring slogs han mot Vattenfall och myndigheterna som ville bygga ut älven, och i dag är han en respekterad 70-åring som föreläser om vikten att lämna älvar orörda.

Råneälven blev aldrig utbyggd för vattenkraft men timmerindustrin hade långt tidigare använt älven som flottningsled och vattendraget rensades på stora stenar som hindrade timret från att flyta fritt.

Attityderna har dock förändrats: nyligen gav EU-kommissionen grönt ljus till projektet Reborn Life som innebär att 200 kilometer älvsträckor, däribland Råneälven och dess biflöden, ska restaureras under en femårsperiod. Det blir Sveriges största restaureringsprojekt någonsin där sten ska läggas tillbaka, torrlagda sidofåror ska öppnas och fiskens lekbottnar återskapas.

Trots den positiva nyheten återstår mycket menar Gunnar Westrin.

– Vi måste påverka privata och statliga skogsägare att spara strandområden; förklara att öringar äter insekter som är beroende av att det finns vegetation intill vattendragen.

– Det är de ekologiska sambanden jag försöker förklara, berättar Gunnar Westrin.

Med ökande bestånd av lax, öring och harr i älvarna hoppas han att fisketurism får en skjuts framåt. Gunnar Westrin är ambassadör för Rewilding Lapland – som kommer att arbeta i nära samverkan med Reborn-projektet.

Lappland är ett av Europas största obrutna vildmarksområden och kallas ofta Europas Alaska. I början av året lanserades Rewilding Lapland av stiftelsen Rewilding Europe. Ett 3,5 miljoner hektar område som inkluderar fjäll- och skogsområden, älvar, naturreservat och nationalparker.

Storslagna vyer

En helikopterfärd är det bästa sättet att överblicka naturen i Sareks nationalpark. När vi flyger över Rapadalen syns mineralernas färger blandas i flodådrorna. Bergstoppen Skierfe reser sig 700 meter över den storslagna vildmarken som lämnar samtliga passagerare stumma.

Nederländske Wouter Helmer, som sitter i styrelsen för Rewilding Europe, pekar på en renhjord som springer igenom ett snötäcke som nu i mitten av juni fortfarande täcker delar av Sarek.

– Detta är den sista stora migrationen vi ser i Europa. Förut såg vi visenter, hjortar, uroxar och andra djur som rörde sig i stora antal, berättar han.

De senaste årtiondenas stora urbaniseringsvåg i Europa har lämnat ett tomrum för vilda djur.

– Det har skapats mycket plats på ställen som Balkanhalvön, Karpaterna och Spanien, förklarar Wouter Helmer.

Rewilding Europe vill koppla samman habitat och återskapa förlorade ekosystem; ”det handlar inte om några hektar utan om stora landskap som de en gång såg ut”. I planerna ingår stora rovdjur; som med renskötseln i Lappland inte är helt problemfritt.

Satsning på björnturism

Udtja skogsameby ligger i Jokkmokks kommun och har sina marker på ett militärövningsområde där hänglavsskogen ger bra renbete. Här finns lo, järv, havs- och kungsörn. Och ett 70-tal björnar. Samtliga rovdjur tar ren men det är områdets björnar som står för den största predationen av renkalvar; under förra årets kalvning tog björnarna en tredjedel av kalvarna.

För att möta samernas behov i frågan vill Rewilding Lapland sponsra ett projekt med björnåtlar där turister kan se rovdjuren på nära håll. Ekoturisminkomsterna ska på så sätt kompensera för renkalvarna.

Pilotprojektet kommer att utföras under nästa års kalvningsperiod som pågår under sex veckor. Att fånga upp problembjörnar och hålla dem borta från tamdjur genom åtlar används redan för grizzlybjörnar i amerikanska delstaten Montana, och idén med att locka turister till Udtja skogsameby kommer från Rune Stokke som är ordförande i samebyn.

– Vi förlorar 500 kalvar varje säsong vilket innebär en miljon kronor i förlust. Udtja är en av de värst drabbade samebyarna, säger Rune Stokke och konstaterar:

– Hur kan vi ha en björnstam som äter upp allt?

Rune Stokke går genom tallskogen på sin mark och inspekterar en rörelsekamera som är uppsatt intill en trädstam; insmord med terpentin och tjära.

– Hit kommer björnarna och gnuggar baken, förklarar han.

Genom viltkamerorna görs en uppskattning av hur många björnar det finns och i vilka områden de rör sig. Förutom åtlarna som ska placeras minst fem mil från kalvingsområdena, diskuteras förebyggande åtgärder som kalvning i hägn, radiosändare på renarna och zonering som innebär utökad områdesriktad jakt på rovdjur.

I Finland är redan björnskådning vid åtlar en utbredd turistnäring som årligen drar in över sex miljoner euro till en glesbygd där arbetstillfällen ofta saknas, och nu hoppas Udtja sameby att de kan dra in pengar och samtidigt lösa problemet med förlorade kalvar.

– Blir det ett lyckat resultat kan det användas i andra områden, klargör Rune Stokke.

Lockar sportfiskare

Trollforsens virvlar är precis så otämjda som de ser ut. Piteälven är en av landets fyra oreglerade älvar och miljöåterställningen från flottingsepoken har pågått det senaste årtiondet. Rewilding Lapland ska nu satsa på älvsträckorna kring Trollforsen genom att bygga ut turistnäringen – för att locka till sig ”high-end turister”.

Havsöring, som tidigare var nära utrotning, ökar precis som vildlax i antal, och för att säkerställa arternas överlevnad har hårda regelverk kring fisket införts.

Pite älv ekonomiska förening förvaltar fisket i Trollforsenområdet och föreningens koordinator Jan Isaksson försöker även påverka Sveaskog, som är den största skogsägaren i området, att avverka mer hållbart.

– Skogsbruk har en stor del i fiskevården, säger Jan Isaksson.

Med hjälp av Rewilding Lapland vill Pite älv ekonomisk förening arrendera mark av Sveaskog för att uppföra en ekolodge.

– Att bara skövla skogen har inget marknadsvärde. Turister och utländska turismföretag som kommer till Lappland tror att de ska få se orörd urskog, säger han och avslutar:

– De klagar när de ser skövlingen och kalhyggena.