Wien, tidig morgon den 29 april 2012. En förbipasserande får syn på en kropp som guppar under en bro i Donaufloden. Det visar sig vara den avhoppade libyska oljeministern Shukri Ganem som fick asyl i Österrike i samband med det libyska inbördeskriget 2011 – ett krig som Frankrike deltog i. Officiellt har 69-åringen drabbats av en hjärtattack och trillat i floden.

Dagen innan har den franska nyhetsportalen Médiapart publicerat ett grävreportage som visar att Nicolas Sarkozy fick sin presidentkampanj 2007 delfinansierad av den libyska diktatorn Muhammar Gadaffis regim – som Shukri Ganem var en del av. Som ett resultat av kampanjen blev tidigare inrikesministern Nicolas Sarkozy också Frankrikes president.

Efter avslöjandet förlorade han dock följande val 2012 mot François Hollande.

Våren 2017 är det presidentval igen. Hittills står bara en presidentkandidat klar: högerextremisten Marine Le Pen. Den traditionella högern och vänstern ska hålla primärval innan dess och för högern är det dags redan de kommande två helgerna.

Det står mellan sju högerkandidater och ska man lita på opinionsmätningarna så blir vinnaren Frankrikes nästa president. Sittande president François Hollande och hans vänsterregering har historiskt låga förtroendesiffror och Marine Le Pen väntas slås ut i presidentvalets andra omgång. Storfavoriten heter Alain Juppé – en erfaren politiker i såväl Jacques Chiracs och Sarkozys regeringar. Nicolas Sarkozy har knappat in på honom nu i sluttampen men ser ändå ut att förlora.

Efter Brexit och Donald Trumps valseger i USA råder dock stor osäkerhet på opinionsundersökningarnas tillförlitlighet.

– Folk vill ha enkla lösningar och det är något både Marine Le Pen och Nicolas Sarkozy erbjuder, säger statsvetaren Jean-Baptiste Falque.

Han menar att Nicolas Sarkozy är en ”duktig kappvändare”. Sarkozy har tidigare kallat Trump för ”vulgär” men nu säger han att valresultatet är en god nyhet som visar att det amerikanska folket ”vägrar enkelspåriga tankebanor” och ”ett bevis på att den tysta majoriteten kan vända upp och ned på väntade resultat”.

Nicolas Sarkozy menar att han är den enda som kan utmana Marine Le Pen. Det gör han genom populistiska utspel om att totalförbjuda den täckande baddräkten burkini, lova hårda tag och utvisningar av ”illegala migranter”, samt avfärda att mänsklig påverkan har något med klimatförändringarna att göra.

– Många tror att högern behöver en stark populist för att ha en chans mot Marine Le Pen, säger Jean-Baptiste Falque.

Sarkozy missar – i likhet med Le Pen och Trump – inga tillfällen att misskreditera journalistkåren och andra oberoende aktörer. En effektiv strategi för att få väljarna att bortse från de många skandalerna kring honom.

– Han behöver ett narrativ om en sammansvärjning mot honom, menar Jean-Baptiste Falque.

Det pågår flera juridiska utredningar av Nicolas Sarkozy. De handlar om olaglig finansiering av kampanjer, riggade opinionsundersökningar och diverse andra exempel på korruption. Nu under primärvalskampanjen har gamla kollegor – i sin iver att hålla honom borta från makten – avslöjat ett utbrett och cyniskt maktspel som inte bara gäller Nicolas Sarkozy (se faktaruta).

Men det var alltså i samband med valet 2012 som den största skandalen med Libyenpengarna briserade. Den juridiska utredningen innebar bland annat att det franska rättsväsende för första gången i historien avlyssnade en före detta presidents telefon.

Nicolas Vescovacci, reporter på Médiapart, menar att historien är som hämtad ur en spionroman.

– Utredningen och grävande journalistik har visat att fransk säkerhetstjänst, då Nicolas Sarkozy var president, på olika sätt sett till att nyckelfigurer ur Gadaffi-regimen oskadliggjorts i bästa Le Carré-anda, säger han.

Det är här den döda libyska ministern i Donau-floden kommer in i historien: Shukri Ganem. Den 12 september i år rapporterar Médiapart att det franska rättsväsendet fått tag på hans privata kalender från 2006. Där har han nedtecknat utbetalningar till Nicolas Sarkozy och listat namn på inblandade: bland andra Gadaffis sekreterare Bahir Saleh och partisekreteraren Bagdadi Mahmoudi.

Under attacken mot Libyen 2011 gavs nämnda Bahir Saleh skydd i Paris men i samband med Médiaparts avslöjande togs han snabbt ut ur Frankrike med hjälp av fransk säkerhetstjänst. Médiapart fick tag på honom i Sydafrika, men han förnekade då att regimen gett Nicolas Sarkozy några pengar.

– Han kan ha Sarkozy att tacka för sitt liv, påpekar journalisten Nicolas Vescovacci.

Nu i måndags dök ännu ett vittnesmål upp. Fransklibyska affärsmannen Ziad Takieddine beskriver hur han rest fram och tillbaka till Libyen och personligen levererat resväskor fyllda med pengar till inrikesministeriet – direkt till Nicolas Sarkozy.

I ett pressmeddelande kallar Sarkozys kampanjstab anklagelserna för en politisk attack. Själv har han valt att inte kommentera. På internet cirkulerar en gammal bild på Jean-François Copé, en av Nicolas Sarkozys rivaler i primärvalet, när han badar i Ziad Takieddines privata simbassäng. Det hävdas att det är Copé som ligger bakom det hela.

– Nicolas Sarkozys räddning kan vara att alla tycks vara lika korrupta som han. Avslöjanden kring honom kommer onekligen alltid väldigt passande i samband med valkampanjer, säger Jean-Baptiste Falque.