Singer-songerwritern Frida Hyvönen släpte nyligen sitt fjärde fullängdsalbum; Kvinnor och barn. Hon beskriver det som en ganska akustisk och sparsmakad skiva. Förutom hennes sång hörs endast flygel, cello, blåsinstrument, fotstamp och handklapp. Och för första gången är texterna på svenska.

– Jag skrev på både svenska och engelska först men tyckte att de svenska texterna blev bättre. Det som dök upp där hade mer liv och rörelse. Men jag tror inte att jag alltid kommer skriva på svenska. Nästa album blir kanske på engelska.

Från att ha levt ett ganska kringflackande liv där hon reste mycket och under en period var bosatt i Paris har de senaste åren varit lugnare. Hon har fått barn och mestadels hållit sig inom Sverige. Det har gjort att engelskan inte har kommit lika naturligt som tidigare menar hon.

– Min hjärna har kanske förändrats av ålder eller upplevelsen att vara gravid, jag vet inte men det kändes bisarrt att ta engelskan i anspråk när jag inte har pratat engelska i min vardag på länge. Jag har också inspirerats av att det har kommit mycket rolig text på svenska från musiker den senaste tiden.

Nu ser hon fram emot att turnera i Sverige och kanske svenskspråkiga Finland och låta publiken ta till sig texterna på ett sätt som inte alla kunde göra tidigare.

– När jag turnerade med de andra skivorna kunde jag komma till Brighton och spela och alla skrattade på rätt ställen. När jag sedan kom till Göteborg var det kanske bara hälften som verkligen hängde med i texterna. Det känns lite fräckt att sjunga textbaserad musik på fel språk i fel land.

Den första singeln Imponera på mig släpptes tidigare under hösten och Frida Hyvönen säger att hon aldrig tidigare fått så mycket respons på en låt från lyssnare.

– Folk hörde av sig i mejl och privata meddelanden och berättade att de kände igen sig i låten. Jag försöker alltid skriva allmängiltigt, men just med den här låten var jag lite orolig och funderade över om jag hade lyckats få till det. Då är det är det skönt med bekräftelse på att den funkar.

Låten handlar om att försöka hitta balans i relationer. Jaget i texten är en så kallad stark kvinna som letar efter någon som kan vara hennes jämlike.

– Grundtesen är att om det ska funka mellan oss så måste det vara så att du imponerar på mig också, det kan inte bara vara jag som imponerar på dig. Annars kommer du känna dig hotad av mig och försöka trycka ner mig. Om du inte kan imponera på mig måste du kliva åt sidan.

Frida Hyvönen säger att hon har hittat inspiration både i egna och kompisars relationer.

– Det är så många som behöver ha tålamod med sina partners för att de inte riktigt räcker till, även om man så gärna vill att de ska göra det.

Hon har själv framför allt sett problemet i heterosexuella förhållanden och tror att starka kvinnor kan hota någon sorts ordning i många mäns värld. Hon säger att Imponera på mig kan ses som en politisk sång, men att det också är en sång om ensamhet.

– Den handlar om att inte få kontakt, och om balans och ekonomi: om jag ger dig det här, får jag något tillbaka då? Eller ska jag bara vara glad att jag får sällskap tillbaka? Det är det som är det sorgliga.

Frida Hyvönen är uppvuxen i Robertsfors i Västerbotten, men flyttade till Stockholm som sjuttonåring. För tio år sedan köpte hon ett hus i byn Flarken mellan Skellefteå och Umeå. Där arbetade hon fram sin andra skiva Science is wild som kom ut 2008. Hon kom då att sorteras då in i facket ”norrlandsmusiker” av media, men känner sig inte riktigt hemma där.

– Det blev väldigt mycket fokus på det där med geografisk tillhörighet när skivan kom ut, och många tror att jag fortfarande bor i Flarken. Men för mig känns den tiden väldigt avlägsen, jag har gjort mycket annat sedan dess.

I dag har hon sitt vardagsliv i Stockholm, och huset i Flarken är framför allt ett sommarställe.

– Att kunna ha dubbla boenden känns lyxigt. Det kostar mycket mindre att ha jättebra livskvalitet där. Den typen av bostad, en jättestor gård, skulle i Stockholm bara kunna köpas av ett par med höga månadslöner, det kunde jag som 29-årig singer-songwriter köpa där.

Hon funderar ibland på att tillbringa mer tid i Flarken även resten av året, men tanken på den långa vintern avskräcker.

– Jag får frossa när jag börjar tänka på snödjupen och mörkret. Men jag växte ju upp där och hade en bra uppväxt och min familj bor där och det funkar för dem. Så det kanske är en konstig undanflykt att skylla på vintern…

Hon ser dock ingen polaritet mellan land och stad utan gillar att kunna ta del av båda världarna.

– Socialt och energimässigt gillar jag verkligen städer, jag är inte en person som bara skulle vilja vara på landet. Det kan vara lättare att vara kreativ i Flarken där allt inte är serverat. Det finns inte så mycket kulturutbud och det är torftigt på många sätt. Men där finns naturrikedomen och utrymmet som är en annan sorts rikedom.