I förrgår skrevs det slutgiltiga avtalet mellan de strejkande platinagruvarbetarna och gruvbolagen under. En lönehöjning på 20 procent blev resultatet av den fem månader långa strejken.

– Det har varit en otroligt stor fråga här, berättar Liv Shange, boendes i Sydafrika sedan tio år och aktiv i socialistpartiet Democratic Socialist Movement (DSM).

Kravet som drivits i strejken är samma som det som drevs av arbetarna vid Marikana-gruvan 2012, då 34 strejkande gruvarbetare sköts ihjäl av polis – en lönehöjning till 12 500 rand, cirka 8 000 kronor.

– Det är förstås väldigt laddat eftersom människor dött för det kravet, säger Liv.

Men mer känt än själva strejken i svenska och utländska medier har Liv Shange själv blivit, då hon anklagades av regeringspartiet ANC för att vara hjärnan bakom strejkerna. Hon anklagades för att vara en utländsk konspiratör med kopplingar till Världsbanken och ute efter att destabilisera landets ekonomi.

Orsaken ligger i DSM:s och Livs engagemang bland gruvarbetarna.

– Efter massakern kallade vi på en lokal generalstrejk. Vi fick väldigt bra respons från arbetarna och det här oroade regeringen såklart, det var ju deras värsta mardröm att strejkerna skulle sprida sig, berättar hon.

Partiet började hålla stormöten bland gruvarbetarna och där stod Liv ut som den enda vita personen i partiet.

– Gruvarbetarna är också nästan uteslutande svarta, vid ett möte på 10 000 människor har jag varit den enda vita där till exempel. Det är inte så populärt bland vita sydafrikaner att vara socialister.

Förra året började så en sydafrikansk generalsekreterare tala om Liv som orsaken till strejkerna.

– De bedrev just då en slags charmkampanj för internationella investerare och ansträngde sig för att visa upp vilken bra kontroll de hade över ekonomin. De ville visa att strejker inte var något generellt problem utan bara några enstaka sabotörer.

Sedan det utspelet har det varit tyst. Tills för några veckor sedan, då samme generalsekreterare återigen började prata om ”vita utländska krafter” ute efter att destabilisera ekonomin. Anklagelserna följer samma retorik som under apartheid, menar Liv:

– ”De svarta var nöjda tills det kom några slags vita kommunister och agiterade och de upptäckte att de var förtryckta.”

Nu har de politiska utspelen mot Liv tystnat. I och med att strejken är över har det största behovet av att skylla på något försvunnit, men det är ett återkommande tema som kan dyka upp igen om det blir nya strejker, menar Liv.

Det nya avtalet för gruvarbetarna inom platinaindustrin har inneburit löneökningar som få räknat med att uppnå.

– Minimilönen i gruvindustrin ligger på 5 000 rand, runt 3 000 kronor, och medianlönen i Sydafrika ligger på ungefär 3 000 rand. Det har bedrivits ett mediedrev mot gruvarbetarna, förtal och demonisering, att de är giriga och faktiskt tjänar mycket mer än många andra. Visst, många lever på mindre, men det är ju inte något drägligt liv de lever. Utan elektricitet och rinnande vatten boendes i plåtskjul och ofta försörjer de en stor familj, berättar Liv.

Gruvbolagen är inte nöjda med det nya avtalet som nu slutits med gruvarbetarna.

– De kommer att försöka ta tillbaka det de förlorat. De pratar nu om massavskedanden och säger ungefär: ”nu har ni fått högre lön, men kommer att förlora era jobb”, säger Liv.

Avtalet är på tre år och i det ingår att inga strejker får hållas. Men Liv menar att så ändå kan bli fallet om massavskedningarna blir verklighet. Men oavsett vad som sker inom gruvindustrin så tror hon att det kommer bli många strejker i Sydafrika det här året:

– Det här uppmuntrar andra arbetare att också ta strid.