Plupp är ett väsen som bor i en kåta vid sjön Blåvattnet långt upp i norr. Det kan prata med djur och de bästa vännerna är en hermelin och en lemmel. Det är upprinnelsen till de många barnböckerna om Plupp som har skrivits och illustrerats av Inga Borg. Böckerna blir nu för första gången musikteater genom ett Interreg Nord-projekt med teatrar i Norge och Sverige och ska turnera i båda länderna under vintern.

Jan Löfgren som är konstnärlig ledare för Estrad Norr i Östersund nappade direkt på idén att skapa en musikteater om Plupp.

– Plupp engagerar flera generationer, alla har en sorts förhållande till böckerna, åtminstone på den svenska sidan. Och de är fortfarande aktuella eftersom de handlar om naturelementen. Det är viktigt att upplysa barn och unga om att vi ska vara rädda om vår natur, säger han.

Cecilia Persson, teaterchef för den sydsamiska barnteatern Åarjelhsaemien Teatere i Mo i Rana i Norge, har i flera år arbetat för att kunna skapa en barnföreställning om Plupp.

– Jag har vuxit upp med böckerna. När man kommer ifrån fjällvärlden är det lättare att identifiera sig med Plupp än med Barbie, den står de nordliga folken närmare.

När Cecilia Persson och Jan Löfgren träffades och började smida planer för hur en gemensam föreställning kunde utformas stod det klart att musiken skulle bli viktig. De fick med sig Frode Fjellheim, norsk kompositör och musiker med sydsamiska rötter, som tidigare har skrivit musiken till Disneyfilmen Frost.

– Musiken är det bärande elementet. Den gestaltar naturen på ett väldigt exakt och tydligt sätt så att hela föreställningen blir ett enda långt musikstycke, säger Cecilia Persson.

Att kombinera dialogen och musiken med jojk kändes självklart för ensemblen.

– Vi har kommit på det under resans gång, att vi skulle göra världens första jojkikal. Upplägget liknar musikalens men har jojken som musikelement, säger Jan Löfgren.

– Jojken är ju naturens musik, lägger Cecilia Persson till.

De tre skådespelarna kommer från Norge, två av dem är samer. När föreställningen spelas i Norge varvas norska med sydsamiska. När den visas i Sverige i januari och februari är tanken att norskan ska bytas ut mot svenska. Att synliggöra det sydsamiska språket är ett av syftena med pjäsen. Och det går bra att hänga med i handlingen även om du inte behärskar sydsamiska menar Cecilia Persson.

– Vi försöker väva in sydsamiskan som ett naturligt inslag i samtalet. De flesta barn brukar klara det utmärkt. De behöver inte förstå allting på en intellektuell nivå på samma sätt som vuxna gör, utan har en naturlig känslomässig förståelse för sammanhang.

Plupp har aldrig satts upp för scenen tidigare, Inga Borg och på senare år hennes familj har satt sig emot de försök som har gjorts. Men Cecilia Persson fick bra respons på det förslag som hon la fram för sonen Ante Grubbström.

– Han berättade att hans mamma, som nu är över 90 år, hade visat glädje över att samebarnen skulle få uppleva Plupp på sitt eget språk. Hon tillbringade tid i fjällvärlden när hon var ung och har inspirerats mycket av både naturen där och av same-kulturen, säger Cecilia Persson och påpekar att de enda människorna som skymtar i Pluppböckerna är några enstaka renskötare.

Inga Borgs familj har ordnat med en utställning som kommer att följa med föreställningen på turnén. Där kommer bland annat affischer med illustrationer från några av böckerna att visas. De har också planer på att ge ut boken Plupp och vårfloden på sydsamiska, ett språk som Pluppböckerna ännu inte har översatts till.

Handlingen i föreställningen är ett hopplock från flera av böckerna. Som en röd tråd genom berättelsen går den starka samhörigheten med naturen och djuren i fjällen. Men Cecilia Persson vill inte skriva in för mycket budskap i manuset.

– När jag har försökt lägga in mänskliga aspekter har Ante Grubbström dragit i bromsen och sagt att så där tänker inte Plupp. Plupp gör inte värderingar av naturen, den är bara en del av naturen.