Merit Hemmingson är numera bosatt på Gotland och har kommit till Stockholm för att tillbringa en heldag med media, något som inte hör till vanligheterna.

– Det går bra. Det är bara det att man tycker att man upprepar sig hela tiden, säger hon och skrattar.

Det jämtländska ursprunget hörs i både tal och musik. Låtarna och dess titlar är ofta naturromantiskt vemodiga: Vildälva, Skogsblå, Storsola (som är namnet på Jämtlands högsta berg). Singelsläppet från skivan, Lorem Ipsum, ger mer sakrala associationer tack vare det tillbakalutade mässandet på latin.

– Det är mycket influenser, även om jag håller mig till folkton och sväng. Och så har jag väl ett eget sound tror jag, det är också en fördel.

Vägen till soundet inleddes med dragspel och piano i barndomen. På pianot spelade hon jazz; ”jag var jazzidiot”, som hon uttrycker det. Hon flyttade till Stockholm efter studenten och började spela på jazzklubb på Nalen. Varför hon var så insnöad på just jazz kan hon inte svara på, men hon vet när hon bröt med den.

Efter en intensiv folkparksturné med ett band av kvinnliga afroamerikanska musiker som Merit själv satt samman under en resa till USA behövde hon en paus.

– Det var en pärs, jag var inte mogen att hålla i ett band. Så efter det slutade jag spela helt ett tag, jag var ett nervvrak. Det var mitt definitiva avbrott med ren jazz, och det var så skönt. Det öppnades upp, det fanns annat i världen.

Som folkmusik, och hammondorgel. I den mångsidiga orgeln fann Merit sin musikaliska passion.

– Jag blev kär direkt faktiskt. Man har så mycket: basar – jag basar ju själv – sen ackorden och melodin. Det är komplett för mig. Plus att soundet är fantastiskt.

Det var när hon började experimentera med folkmusiken som hennes personliga ljudbild utkristalliserade sig. Det hade blivit 70-tal och pianisten Jan Johansson hade jazzat till visor och gånglåtar på sin Jazz på svenska från 1964, medan Bo Hansson skapade ett psykedeliskt soundtrack till Sagan om ringen 1970. Merit Hemmingsons tolkningar är ytterligare något annat; traditionella skänklåtar och fäbodpsalmer får ett markant jazzsväng som ibland andas motown, men som oftast behåller sin ursprungliga mollmelankoli. Det första albumet i den nya stilen heter Huvva! – svensk folkmusik på beat och kom 1971. Det följdes sedan av Trollskog och Bergtagen.

– Jag har alltid gillat folkmusik men det var en idé som föddes på ett musikförlag som jag var hos, vi tänkte på vad ska vi göra härnäst? Så det var inte mer romantiskt än så. Men då kläcktes den idén och då bar det ju iväg med mig. Det var ju en grund att resa, ingen hade gjort just den grejen. Det var helt otroligt kul.

Kombinationen folkmusik och hammond föll sig naturlig även musikaliskt.

– Jag är väl lite bra på harmonier, basslingor och lite rytmer och så tillsatte man det till de här fiolerna som folk inte orkar lyssna på, de tycker det låter bara gnissligt. Och då kunde de ta till sig den här musiken. Sen satte vi till bas och trummor och det blev mera sväng.

Den nya skivan utgår från orgel och trummor, men här finns många andra komponenter. Sånginslag från Merits sida – som hon själv väljer att kalla ”ylande” – bas, blås och gitarr med mera. På den kommande turnén kommer Merit Hemmingson och trummisen Ola Hultgren dock att få klara sig helt själva.

– Det gäller att få ihop det här live nu på oss två. Det är en utmaning, men det är kul.