När det stod klart att Nya Tider trots allt kommer att få ställa ut på bokmässan återkom ropen på bojkott. Och jag förstår verkligen den som inte vill sätta sin fot i närheten. Men att tystna och lämna över mässgolvet till de som inte bryr sig, är inte ett alternativ för mig.

Även om många av protesterna främst handlar om säkerhetsfrågan, har debatten om att släppa in en tidning med band till Sveriges våldsammaste högerextremister på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg främst handlat om yttrandefrihet.

De som stöttar beslutet hänvisar till yttrandefriheten och de som protesterar hänvisar till att den trots allt har sina gränser. Diskussionen har handlat om var gränsen för yttrandefriheten ska dras.

Ur yttrandefrihetssynpunkt är saken enkel. Jag är inte rädd för vad Nya Tider har att säga. Rasismen, kvinnohatet och homofobin är inte allt för svår att argumentera emot. De kommer dessutom att stå i sin pyttelilla monter, undangömd långt inne i en vrå dit de flesta besökare inte når. Ur säkerhetssynpunkt är beslutet att släppa in nazister på bokmässan inte lika enkelt. Det jag är rädd för är de som går från ord till handling. Det jag är rädd för är vem man riskerar att locka till sig med en utställare som Nya Tider.

Nazister och fascister är alltid en fara för enskilda personers säkerhet. Jag minns rädslan under politikerveckan i Almedalen 2014, en rädsla jag delar med många andra ur de minoriteter som de högerextrema inte tolererar. Det var då Svenskarnas parti hade ett tält i centrala Visby och Svenska motståndsrörelsen gick runt bland journalister och politiker. Personer från bland annat RFSL Ungdom, Expo, Feministiskt initiativ och SKR mordhotades av högerextremisterna.

Jag vet inte hur stor risken är att något liknande händer inne på Svenska mässan, eller på folktomma gator på vägen till och från. Men vi kan inte låta de högerextrema bestämma dagordningen. Jag kommer utan tvekan att gå på bokmässan. Jag kommer att gå dit och prata om transfrågor, feminism och hbtq-frågor.

Jag kommer inte att uppsöka deras monter, inte ge dem den uppmärksamhet de inte förtjänar. Oavsett om det var en välplanerad PR-kupp eller ej, så har debatten om rasister på bokmässan redan gett dem mer uppmärksamhet än de förtjänar.

Åsa Linderborg hade i Aftonbladet förslag på bus man kan göra på plats för att protestera, som att uppmuntra samkönade par att ”hångla loss” framför deras monter. Kiss in-protester kan förvisso ha sin plats på krogar som kastat ut samkönade par, inte här där priset är högre. Det vi behöver göra är snarare att sno deras utrymme, kväva deras extremism med tusen viktigare diskussioner.

Låt istället bokmässan handla om allt det en bokmässa ska handla om: om ungdomslitteratur och hästböcker, om smal poesi och breda deckare och om yttranden värda att skydda. För varje diskussion på nazisternas premisser är redan en förlust.

Frilansjournalist, författare, fristående krönikör för Fria Tidningen.