Clandestino festival startade år 2003 för att uppmärksamma papperslösas och flyktingars situation genom kultur. I år är temat på festivalen ”meshwar”, vilket på arabiska betyder att gå ut, att bli sedd och att ses, samt att göra en resa.

– Temat kommer sig av att vi hade den syriska journalisten Khaled Osta Esmael, nyanländ i Sverige, på festivalen förra året som lyfte frågan om att starta ett projekt för att fånga upp syriska konstnärer i exil. Det knyter också an till det som festivalen har kämpat för i 14 år: att alla möjliga typer av artister ska få synas i de offentliga rummen. Så är det inte inte i dag utan en del grupper exkluderas från olika kulturinstitutioner. Vi bjuder därför in artister som få andra kulturinstitutioner lyfter fram, säger Aleksander Motturi, festivalens grundare.

Han säger att man också kan se årets festival som en resa mellan olika offentliga platser. De olika evenemangen, bland annat konserter och konstutställningar, kommer äga rum på så skilda platser som undergroundscener i Göteborg, konsertlokalen Pustervik, lantliga miljöer i Bohuslän och en vattencistern på Gråberget i Majorna.

Aleksander Motturi är stolt över att festivalen i år har bjudit in artister från 25 olika länder, där det största namnet är den prisbelönte tunisiske kompositören och oudspelaren Anouar Brahem. Några av de andra artisterna kommer från länder som Syrien, Sydkorea, Ukraina, Peru och Senegal. Personligen ser han mycket fram emot Anouar Brahems konsert.

– Det är en enorm bredd på de artister som framträder, men vi har inte haft så många klassiska kompositörer tidigare, säger han.

En av de artister som framträder på torsdag är Ibaaku från Senegal. Han spelade en form av elektronisk musik som ännu är ganska ovanlig i Senegal, där bland annat hiphop och reggae är betydligt vanligare. Ibakuu berättar att hans musik är sprungen ur inspiration från resor i olika delar av världen, och på så sätt känner han en anknytning till festivalens tema.

– Mitt budskap med den här musiken är att acceptera olikheter. Den här musiken började som ett projekt i samarbete med en stylist i Dhaka som gick ut på att en afrikansk stad blev invaderad av utomjordingar. Man kan säga att utomjordingarna står för det som är annorlunda – och att vi människor måste acceptera varandras olikheter, som skillnader mellan kulturer. Vi måste förstå att alla har något att ta med sig till bordet, och att vi alla kan lära av varandra.