Vid Brända tomten i Gamla stan råder sällan tystnad. Kyrkklockor ringer, det klapprar mot stenläggningen från förbipasserande turister, i bakgrunden hörs bilbrus och signalhorn. För att en berättelse ska tränga igenom distraktionerna krävs det att den är tydlig.

– På ett sånt här ställe fungerar väldigt raka, roliga historier bäst, inte alltför komplicerade. Sedan funkar alltid berättelser med en huvudvändpunkt, där det tar en riktning som ingen kunde tänkt sig, säger Marianne Engström, som ingår i arrangörsgruppen och även själv är berättare.

Hon har varit med sedan 2003, då Berättarnas torg startade med inspiration från berättartorg i Marrakech.

– Vi hittade Brända tomten i Gamla stan och kände att här är vi hemma. Sedan dess har det vuxit och nu har vi en stor stampublik.

Bakom arrangemanget står Berättarnätet Öst, en ideell förening där medlemmarna har det gemensamt att alla brinner för det muntliga framförandet.

– Berättelserna kan vara allt från Tusen och en natt till fantastiska livsöden som är påhittade. Det är ett jättespann, vi vet inte själva i förväg vad som kommer att hända. Vi är tre berättare varje kväll som enas under en rubrik, säger Marianne Engström.

Hon menar att det är svårt att ge ett generellt svar på vilken muntlig tradition medlemmarna tillhör.

– Vi är många som har rötterna i stora episka berättelser, gamla folksagor och berättelser från Egypten och Mellanöstern. Sedan finns det de som bara tycker att det är roligt att sätta ihop egna berättelser, och andra kommer från stå-up-traditionen.

Berättarnas torg har vuxit och blivit allt populärare för varje år. Dessutom har intresset för muntligt berättande ökat i stort, menar Marianne Engström. För henne är berättandet inte bara underhållning, utan hon menar att det även kan fylla en viktig funktion i samhället.

– Jag jobbar en del med flyktingar och ensamkommande och tycker att det är viktigt att dela berättelser. Jag tror att det behövs ännu mer nu när det kommer människor från andra länder, de kommer med sina sagor och berättelser, och där tror jag på ett möte, säger hon och berättar om ett projekt på Skansen som heter Barn och böcker:

– Det är för skolor, och dit kommer många barn som har invandrarbakgrund. Där kan de känna igen en saga från till exempel Iran, man kan se hur sagor färdas över världen. Det muntliga berättandet är ett sätt att hitta varandra.

Vilka historier bjuds det på nu i helgen?

– Förskräckliga resor på lördag hålls av tre mästerljugare. Sista kvällen är jag med. Vi försöker pumpa upp det till en fantastisk final under rubriken Det var som själva fan! Det ska vara lite hemligt, men det kommer att bli en väldig knorr. Jag kommer förmodligen att berätta en spökhistoria från Böhmen, de gamla böhmiska folksagorna är inte att leka med.

Är det gratis?

– Vi skickar runt en hatt för frivilligt bidrag, annars är det helt gratis. Erfarenheten säger att är det bra väder är det bäst att vara där tidigt. Men vi brukar alltid kunna få plats. Det blir en varm känsla i publiken, vi trycker ihop oss på det utrymme som finns. Det enda är att man inte får röka eller dricka alkohol. Och inte bråka, det finns ju en del original i Gamla stan som ger en viss krydda ibland.