Första omgången av The revolution will be televised sändes ifrån aktionen Ende Gelände i Tyskland i mitten av maj (se faktaruta).

– Eftersom aktionen var ett så viktigt ögonblick för klimatrörelsen, och speciellt för Sverige eftersom det handlade om Vattenfall, ville vi åka dit och helst bidra med något mer utifrån det som vi kan. Vi kom på idén att filma och sända det live för att sprida det till fler, berättar Emma Örn från Troja scenkonst.

Gruppen sände rörliga bilder från aktionen under hela sin vakna tid på plats. När det gäller formen var de naturligtvis styrda av att sändningen var live, men de försökte ändå att använda formmässiga grepp från exempelvis dokusåpor. I verket följer tittarna en grupp personer som de får lära känna både i spännande ögonblick och mer långsamma stunder där de sitter och pratar. Alla i gruppen både filmar och är framför kameran. Tekniken är enkel med mobiltelefoner som kameror och känslan är DIY, gör-det-själv.

– Vi har haft som mål att hålla tekniken enkel så att vi kan inspirera andra att göra samma sak själva. Det är jättekul om andra streamar från andra aktioner.

De valde också att utgå ifrån den klassiska dramaturgin ”hjältens resa”, som är vanlig i allt från äventyrsfilmer till scenkonst. Grundstrukturen är att någon kallas till ett uppdrag, kommer till en ny värld, möter en fiende, genomför uppdraget, lär sig något och återvänder till sin gamla värld som en delvis förändrad person.

Den här strukturen har legat till grund för val som att först filma ifrån en by som har tvångsevakuerats för att göra plats för gruvan, och sedan visa lägret med aktivister som lär sig hur protesterna går till. Det blev en sann historia i realtid om en grupp människor som reser från Sverige till Tyskland för att, tillsammans med andra, ockupera Vattenfalls brunkolsgruva.

– Vi ville göra berättelsen så intressant som möjligt för så många som möjligt, säger Emma Örn.

Gruppen la också upp några kortare klipp från nyckelhändelser som fortfarande finns att se på trojascenkonst.se. Dock kommer ingenting att klippas ihop i efterhand.

– Vår grej är att vara live. Vi tror att man kunde använda den här formen i en massa sammanhang, för att sprida ordet om strejker och visa situationen för människor som flyr till exempel. Alla möjliga händelser som det viktiga är att så många som möjligt tar del av.

Gruppen såg den här första resan som en pilot för att testa idén. De bedömde den som lyckad och håller nu på att planera nästa omgång – troligen från nästa upplaga av Ende Gelände våren 2017.

– Nu vill vi gå vidare i full skala och med mer förberedelsetid så att det blir mer genomarbetat.

Men trots att gruppen bara hade någon månad på sig att planera första omgången av The revolution will be televised fick de 5 000 unika tittare på videosajten Youtube och totalt 11 000 visningar.

– Om vi kan få så många tittare med nästan ingen marknadsföring, tror vi att vi kan nå en jättestor publik när vi har mer resurser, tid och marknadsföring. Vi blev också väldigt positivt överraskade över att det var tittare från över 20 olika länder, säger Emma Örn.

För medlemmarna i Troja scenkonst är det självklart att vara både konstnärer och aktivister samtidigt.

– I flera år har vi som grupp använt konstnärliga verktyg för aktivism, snarare än att göra politisk konst. Nu försöker vi att göra konstnärliga projekt i verkligheten snarare än att berätta om något till exempel på en scen. Vi vill bidra till rörelser som finns och händelser som pågår snarare än att göra något eget vid sidan av.

De ser flera fördelar med att kombinera kultur och politik.

– I vårt samhälle besvaras stora frågor som ”vad är det att vara människa” och ”vad är verkligen viktigt i livet” väldigt mycket utifrån individens framgång och rikedom. Vi tänker att det behövs nya berättelser att tro på för att förändra samhället och bygga ett nytt paradigm.

Det finns också fördelar med att slippa journalistens krav på opartiskhet eller aktivistens vilja att vara positiv när en ska skildra en aktion, menar Emma Örn.

– Konsten kan bidra med det personliga perspektivet. Vi kan tillåta oss att vara subjektiva och berätta mer komplext om den väldigt emotionella resa som en aktion är. Vi tror att det gör att fler kan identifiera sig med människor som väljer att gå till handling med till exempel civil olydnad.