Krönika


Krönika

Landets Fria

Det här med pengar

Har ni läst FN:s globala hållbarhetsmål? Det är 17 mål som världens ledare skrivit under på att arbeta för fram till år 2030. På ett plan tycker jag att de är fantastiska; sanitet och rent vatten till alla, hållbar energi och hållbara städer, främja fred och rättvisa, bekämpa klimatförändringarna, utrota fattigdom och mycket mer. Det är många goda mål om än lite luddiga, hur ska vi som mänsklighet nå dit?

Och en tanke som ofta slår mig i debatten kring hållbarhet, rättvisa och människans miljöpåverkan är att ingen på ett konkret plan pratar om fattigdom och rikedom. Att utrota fattigdomen är ett av FN:s hållbarhetsmål, men lek med tanken att vi vänder på problematiken och istället börjar prata om att utrota rikedomen. Rika människors konsumtion och levnadsvanor har en mycket större negativ påverkan på vår gemensamma jord än fattigas, och om vi gemensamt kunde se rikedom som ett problem och inte som något eftersträvansvärt tror jag att mycket skulle hända.

Hur skulle det se ut konkret om vi ändrade synsätt? Om vi eftersträvade balans istället för ständig tillväxt? I dag i Sverige har vi ett system som bygger på att du som individ ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Lek med tanken att du går in till chefen nästa gång du ska ha lönesamtal och säger: ”Jag har det jag behöver, jag behöver ingen högre lön. Jag är nöjd, men jag kanske istället kan jobba lite mindre, eller företaget kanske har råd att anställa någon mer istället?”

De högsta lönerna i Sverige har människor inom bank och finans, med en snittlön på 126 500 kronor i månaden. Lägst har hushållsnära tjänster med ett snitt på 19 000 kronor, enligt Sveriges statistiska centralbyrå. På hela arbetsmarknaden är snittlönen 31 400 kronor per månad. Och jag vågar påstå att ingen skulle behöva tjäna mer. Alla skulle klara sig, och dessutom leva gott, på det.

Det finns ingenting som säger att du blir en bättre medmänniska, godare arbetare, trevligare kollega eller ens når mer personlig lycka om du tjänar mer. Tänk om vi istället för att se upp till rika människor och höginkomsttagare kunde se det som ett problem, en stöld från dem som i dag inte når upp till medellönen eller som inte ens kommer in på arbetsmarknaden och en stöld från världens alla fattiga. Och tyvärr fungerar det ofta så att ju mer du tjänar, desto mer vill du tjäna och desto mer resurser förbrukar du från vår gemensamma jord.

Jag tror att ett sätt att nå ett mer hållbart och rättvist samhälle och samtidigt utrota jordens fattigdom skulle vara att världens rika vågade tjäna mindre. Resurserna har vi för att alla på jorden ska kunna leva ett rikt liv, men resurserna behöver omfördelas. Frågan är bara hur.

Fakta: 

Annika Lykta är scenkonstnär, projektledare, skribent och omställare.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu