När han var ung sjöng han i ett band som hette Reeperbahn. Det var ett postpunkband. 1983 var de var med i en svensk ungdomsfilm. De spelade ett otäckt band som var nazister och hette Nürnberg 47. Filmen hette ”G - som i gemenskap” och skulle bland annat skrämma ungdomar från att slåss och använda droger. Bandet tyckte att filmen var dålig och att det var pinsamt att vara med i den. Men filmen fick många ungdomar att upptäcka Reeperbahn, inte minst för att Olle Ljungström var väldigt snygg.

När Reeperbahn upplöstes utbildade sig Olle Ljungström och arbetade sedan med reklam och som fotomodell. Sedan började han skriva texter och göra solo-musik. Han skrev om ångest och svaghet. Om att vara osäker, rädd och otillräcklig. Att längta efter någonting som man inte vet vad det är, kanske livet själv. Han skrev om alla svåra känslor med enkla ord, på ett sätt som fick många att känna att han skrev om just dem.

Olle Ljungström missbrukade droger. Det slutade han med i början av 2000-talet, men han fortsatte att dricka mycket alkohol. De sista åren i sitt liv var han mycket sjuk. Men han behöll sin ironiska humor.

2012 var han med i TV4-programmet Så mycket bättre. Där bor svenska artister tillsammans i åtta dagar. De berättar om sina liv och gör egna versioner av varandras låtar. Programmet gjorde Olle Ljungström folkkär.

Olle Ljungström blev 54 år gammal.