Medierna måste våga se de brister som finns för att kunna undvika dem i framtiden.

För drygt två år sedan kom jag till Sverige. Jag har lagt märke till följande brister:

• Obalans i nyhetsbevakningen

Nyligen berättade svenska medier om hur den syriska regimen återtog Palmyra från IS. Men de intervjuade inte en enda av de tusentals syrier som bor i Sverige om vad de tänker om denna nyhet.

Ett återtagande av Palmyra är en god nyhet för oss syrier. Men det finns olika åsikter om regimen. Regimen är en av anledningarna till att miljontals syrier har flytt till andra länder i hela världen.

Vissa medier fokuserar på problem med invandring, utan att försöka hitta lösningar på problemen, eller att lyfta upp goda exempel. Detta trots att det finns många nyanlända som på kort tid har lyckats komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Det finns undantag. Sveriges radios projekt #100röster intervjuar nyanlända. De berättar om svårigheter med bland annat språk och arbetslöshet.

• Närkontakt saknas

Många svenska journalister umgås inte med nyanlända, de träffar dem inte ens. De skriver om andra kulturer, utan att veta något om dem.

• Mänskliga berättelser

De som flyr till Sverige är inte bara siffror, eller en del av en ”flyktingkatastrof”. De är läkare, apotekare, journalister, författare, skådespelare, socionomer, konstnärer, och så vidare. Det finns många berättelser bakom deras resa. De berättelserna syns inte i svensk media.

• Bara ett eko

Medier följer väldigt ofta i spåren av vad andra medier redan har gjort. Varje nyhet går som ett eko genom Mediasverige. När man följer nyhetsarbetet på en redaktion kan jag se att samtidigt som de många gånger försöker representera en mångfald (vilket märks tydligt på t ex Sydsvenskan) så saknar många journalister och redaktörer helt verktyg för att verkligen göra det.

• Kunskapbrist

Journalisterna saknar kunskap om situationen i våra länder före kriget. Det skapar fördomar.