Vad var det i Lena Anderssons roman som du fastnade för?

– Det var helt klart huvudpersonen Ester Nilssons drivkraft. Vad får henne att framhärda i tron på relationen med den gifta självcentrerade Olof Sten, i tron på kärlekens kraft besegrar allt och i tron på att livet kan bli precis som hon vill? Trots att hon hela tiden får signaler som påstår motsatsen.

– Väljer hon hopplösa omständigheter för att kunna skylla på dem och honom när det misslyckas, för att hålla sin syn på den idealiska kärleken intakt? Skapar hon med förhållandet främst en filosofisk grogrund att dra konklusioner ur? Skriva böcker om till och med?  

Det är en omdebatterad bok, vad tycker du att den lyfter för frågor?

– Den fria viljan och ansvaret för ens handlingar är förstås ett tema. Två livshållningar möter varandra i den här boken. ”Vi får se tiden an”, säger Olof. Det är bara att bestämma sig egentligen, tycker Ester. Två människor med olika agendor möter varandra. Vad händer då? Finns det plats för moraliska reflektioner och vad leder de till?

Om man redan läst boken, varför ska man då se föreställningen?

– Av samma anledning som vi valt att dramatisera boken och sätta upp den. Alla frågor den väcker i all sin trovärdighet. Vi tolkar och omprövar boken, ger den kropp och rörelse, energier och nya bilder. Vi kan ge en ny medvetandevidgning till den som boken redan gett sina läsare.