Skakande men humorlöst om en belägrad vardag
Tio kunder som blir isolerade på en skönhetssalong mitt i en eldstrid visar kvinnors maktlöshet på den belägrade Gazaremsan. Men det hade behövts en smula humor och värme för att verkligen komma kvinnorna in på livet, skriver Paula Rooth om filmen Salongen.
Den palestinska filmen Salongen av tvillingbröderna Arab and Tarzan Nasser handlar om tolv kvinnor som samlas på en skönhetssalong på Gazaremsan en smällhet dag.
När filmen drar igång tänker jag (fördomsfullt) att det kommer bli skvaller och skratt, och på sin höjd lite kärvänligt käbbel mellan kvinnorna, medan ögonbryn plockas och hårsprayen yr.
Ungefär som i den amerikanska filmen Blommor av stål, som till stor del utspelar sig på en skönhetssalong. Salongen är så långt ifrån det som det går att komma. Men att vara kvinna på Gazaremsan 2015 är ju också en helt annan sak än att vara vit välbärgad kvinna i den amerikanska södern på 1980-talet.
Stämningen är dämpad redan från början inne i den kvava salongen där kvinnorna samlas. En medelålders diva som får benen vaxade kastar spydigheter både mot personalen och de väntande kunderna, som i sin tur viskar om hennes bara axlar och utsvävande liv.
De andra kunderna utgörs bland att av en djupt religiös kvinna och hennes svamlande drogberoende svägerska, en ung förväntansfull brud, en elak blivande svärmor, den ryska ägaren som försöker hålla alla lugna och hennes anställda som mest smiter iväg för att gräla med sin pojkvän gängmedlemmen i telefon.
Han patrullerar utanför salongen med ett maskingevär och ett lejon som stulits från ett zoo och verkar inte vara någon trevlig typ.
Kvinnorna är bittra på det mesta. Männen, Hamas, Israel och världen i allmänhet. Det pratas inte mycket politik, men genom att kvinnorna delar med sig av korta brottstycken från sin vardag, där det bara finns ström varannan dag och bensin är hårdvaluta, får vi ganska snabbt en bild av hur det är att leva under belägring.
En kvinna som lider av andningsproblem kan inte träffa en specialistläkare för att hon inte får utresetillstånd till Jerusalem, och en annan säger att snart är nästa krig här, som kommer bli ännu värre än de förra. Allt ackompanjeras av ljuden utifrån gatan, som går från trafikbuller och fotbollsspelande pojkar till högljudda diskussioner, pistolskott och granater som exploderar.
Hamas dyker upp för att ta tillbaka lejonet och en intensiv skottlossning bryter ut. Kvinnorna blir instängda i salongen, strömmen försvinner och den loja stämningen byts ut mot panik. Den här biten skildrar bröderna Nasser skickligt, känslan av isolering och maktlöshet går nästan att ta på.
Här får vi också se glimtar av solidaritet mellan kvinnorna. I en av filmens starkaste scener deklarerar den drogpåverkade kvinnan att saker och ting vore bättre om kvinnorna på salongen fick styra, och går runt och delar ut ministerposter till var och en.
Samtidigt känns det som att vi inte har fått komma karaktärerna riktigt nära. Dialogen är kort och i vissa fall riktigt styltig. En bra film behöver en smula humor och värme, hur hemsk situationen den skildrar än är. Det hade gjort att jag hade brytt mig mer om kvinnorna på salongen och undrat hur det gick för dem när granaterna tystnat.
Salongen har premiär 11 december och visas bland annat på Panora i Malmö, Kino i Lund och Röda kvarn i Helsingborg.