Krönika


Krönika

Landets Fria

Pikettys siffror behövs i Paris

Vem är det egentligen som smutsar ner jorden? Frågan borde vara i fokus i Paris när 195 länder förhandlar om vem som ska bättra sig. Och vem ska betala till FN:s fond för klimatförbättrande åtgärder i fattiga länder? De rika länderna har lovat ställa upp men det går otroligt trögt. Hela klimatmötet utspelar sig ju i en kluven värld: rika och fattiga länder men också stora klyftor mellan rika och fattiga inom länderna. Och båda slags klyftor tycks växa.

Vad dessa klyftor betyder för klimatet har den haussade stjärnekonomen Thomas Piketty med kolleger analyserat i en färsk rapport med både siffror och förslag till lösningar. Hans stora bok, Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, använder individdata om pengar från hela världen – liksom Hans Rosling, som var pionjär, gjort på hälsoområdet – och nu har han alltså kombinerat det med miljödata. Självfallet är det de rika och de som tjänar mest som också smutsar ner värst. Genomsnittet i världen är cirka sex ton koldioxid, eller egentligen växthusgaser, per person. Svenskarna ligger på omkring tio ton när man räknar in vår konsumtion. Men inkomsttoppen – en procent – ligger på 200–300 ton per person! Hit hör bland annat över tre miljoner amerikaner. Säkert även de 1 700 delegater som kom med eget jetflyg till World forum i Davos i år!

Globalt sett är gapet enormt. De tio procent största utsläpparna står för nästan hälften av utsläppen medan den minst förorenande hälften av världens befolkning bara orsakar tretton procent av utsläppen.

Det är knappast den gruppen som behöver skärpa sig. Istället föreslår Piketty en progressiv skatt på utsläpp, till exempel från de högsta tio procenten, och fördelar dem på länder. Eftersom det inte finns någon internationell beskattning måste man låta länderna sköta beskattningen. Mest träffsäkert vore att ta ut en koldioxidskatt. Om det möter hinder räcker det att höja inkomstskatten med en till två procent för att få ihop 150 miljarder euro – vilket är mer än de 100 miljarder dollar som nu är aktuella men ändå inte mer än två promille av världsproduktionen! Hur man än räknar bör amerikanarna betala mest – mellan 35 och 65 procent beroende var man lägger gränsen för beskattning – medan européerna skulle svara för 15–20 procent och kineser 6–15 procent.

Ett annat sätt, menar Piketty, kan vara att beskatta flygresor vilket skulle träffa de största nedsmutsarna ganska bra. För att få ihop till fonden räcker 180 euro per resa i business class och 20 euro för andra resor.

Det här är grova uppskattningar och tiden är knappast mogen för Pikettys förslag. De säger inte heller något om den andra grundfrågan: hur man minskar utsläppen. Men det är siffror och fakta som behövs, inte ord. Och vi måste inse att miljöfrågor handlar om individer och klasser, inte länder. Och att det ändå kan vara ganska billigt att rädda världen. Men det kräver ett rejält mått av politiskt mod. Får vi se det i Paris?

Fakta: 

Christer Sanne är samhällsforskare och författare till bland annat Keynes barnbarn och Hur vi kan leva hållbart 2030.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu