Såväl asylsökande som nyanlända som har fått uppehållstillstånd, kan välja mellan ett eget boende, EBO, eller att bo i Migrationsverkets boende, alternativt bli kommunplacerade. EBO innebär i praktiken nästan alltid att bo hos släktingar eller vänner. Hur svårt det är att få ett förstahandskontrakt i bostadsbristens Göteborg känner de flesta till.

– Det tar längre tid att köa sig till en bostad, vilket skapar incitament för den svarta bostadsmarknaden, säger Micael Nilsson som är expert på Boverket.

Boverket fick i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera boendesituationen för nyanlända och asylsökande som väljer just det egna boendet. I början av november kom rapporten där Göteborg är en av fem kommuner som har kartlagts. Micael Nilsson, som ledde arbetet, tycker att det är förvånande att inte fler reagerar på hur det faktiskt ser ut, med kortsiktiga lösningar och stora kostnader som pris för bostadsbristen.

– Det skapar ett väldigt lidande för människor, särskilt för alla barn med dessa omflyttningskaruseller som kan pågå länge.

En av konsekvenserna blir en grogrund för handel med kontrakt och adresser – en parallell och svart bostadsmarknad helt enkelt.

Att problemet med otillåten andrahandsuthyrning finns i Göteborg, även om det är svårt att säga exakt hur stort det är, syns bland annat på hur få som söker statlig bostadsersättning. I Göteborg är det knappt 12 procent av alla nyanlända. Den kan man bara få med ett skriftligt kontrakt i första eller andra hand, och många måste istället söka försörjningsstöd.

– Då går socialtjänsten in och betalar i många fall de här ockerhyrorna i andra hand, och tar kostnader som staten egentligen borde ta. Å ena sidan försöker man bekämpa kriminella gäng i Göteborg, å andra sidan har man en socialtjänst som betalar pengar till dem som håller på med otillåten andrahandsuthyrning, säger Micael Nilsson.

– Att det här får fortgå och att det växer, det är skrämmande.

Som en del av rapporten har också socialtjänsten i de olika kommunerna intervjuats, och av samtliga ärenden i till exempel Angereds socialtjänst kan upp till 25 procent av alla klienter bo som inneboende eller ha otillåtna andrahandskontrakt. ”Skulle socialtjänsten i Göteborg medverka till att alla otillåtna hyreskontrakt sägs upp skulle det bli massbostadslöshet”, säger intervjupersonerna i rapporten. De har helt enkelt inga alternativ för att hjälpa alla som behöver en bostad.

Micael Nilsson säger att allmännyttan måste ta tillbaka kontrollen över sina bostäder, och att det är svårt att kombinera med den raka bostadskö man använder sig av i dag.

Att införa förtur som komplement till bostadskön är ett sätt. Men det finns en politisk prestige i den raka bostadskön, som ofta anses rättvis.

Väntar du bara tillräckligt länge får du en lägenhet till slut, och får du ingen är det lätt att förstå varför.

– Det handlar om konflikter mellan olika mål. Ett mål är att minska diskriminering och segregation vilket man tror görs genom ett sådant här opersonligt lägenhetsregister.

Ulf Kamne, MP, är kommunalråd och ordförande i byggnadsnämnden i Göteborg och han säger att systemet med förtur som komplement till den raka bostadskön är en tanke man återkommer till – men att det inte finns några konkreta planer på att faktiskt införa det.

– Vi har tidigare bland annat gjort satsningen Ungahem, riktat mot ungdomar. Det är egentligen inte förtur, utan att man viker vissa lägenheter till en viss grupp.

Däremot finns det inte något liknande upplägg för nyanlända. Ulf Kamne säger att det handlar om en bred grupp som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden, där både de som befinner sig i en asylprocess och de som har fått uppehållstillstånd är inkluderade.

– Vi är lite försiktiga med att ge förtur utifrån något slags etablering, det är svårt att dra gränserna. Det är ett akut och stort problem, men det gäller inte bara nyanlända.

Enligt både Ulf Kamne och Micael Nilsson handlar det om samma sak det alltid gör när det gäller att komma till rätta med bostadsbrist: Det måste byggas mer.

Men enligt Boverkets förslag finns det fler justeringar som skulle kunna göras inom de befintliga ramarna.

Ett förslag är ett slags kommitté eller nationell aktör, som skulle ha ett mer samlat ansvar för mottagande och boende.

– Man skulle kunna göra mycket mer om man hade aktörer som hade muskler och möjlighet. Som det är nu överlåter vi det på varje enskild stackars kommun, som i sin tur går på knäna, säger Micael Nilsson.