Terrorlagar får bin Laden att skratta i sin grav
Hastigt framtvingad lagstiftning för att skydda det öppna samhället kan istället komma att sluta det, skriver Birger Schlaug.
Sluttande plan. De små stegens tyranni.
Det är väl så man brukar säga. Om samhällsförändringar som i stunden inte upplevs så konstiga, men som i backspegeln beskriver hur en hel samhällsrevolution ägt rum. Plötsligt, utan att man riktigt märkt det, sitter man där på pottkanten och undrar hur det gått till.
Den äger rum nu. Samhällsrevolutionen. Och om det funnits ett helvete hade bin Laden suttit där och skrattande förundrats över hur enkelt det var att få över västerlandets ledare på sin sida i kampen mot demokrati och de värden vi lärt oss uppskatta.
I ”kampen mot terrorism” har de länder som definieras som demokratier nämligen allt mer kommit att överta principer från den typ av samhällen som bröt samman när kommunismen krossades i Östeuropa. Där tog sig myndigheter rätten att öppna brev som skickades med posten. Här tar sig myndigheter rätten att snoka i den digitala posten – och snart också i än större omfattning ta sig in i datorer för att se vad vi tänker.
Den rödgröna regeringen, uppbackad av såväl blå som brunfnasig opposition, verkar öppen för det mesta. Man kallar det ”tuffa beslut”.
Det har gått fort. För precis 25 år sedan uppmanade Miljöpartiet, ett av nuvarande regeringspartier, människor att bränna blanketterna i den pågående folk- och bostadsräkningen. Staten ville inte bara veta var vi bodde, utan också med vilka vi bodde. Fler än någonsin tidigare vägrade svara på frågorna.
Debatten om demokrati och integritet låg således på en helt annan nivå för bara en generation sedan. I riksdagen kunde man till och med ta beslut om att bibliotek inte fick registrera vilka böcker medborgarna lånade.
Sedan sluttade planet. Genom de små stegens tyranni. Folkbokföreningens blanketter ersattes med samkörning av en rad olika databaser. Mer integritetskränkande, men mindre uppenbart för medborgarna.
Nu är det trygghet som används som argument för att övervaka det mesta vi gör, att snoka i vår post, att snoka i våra datorer, att snoka i vad vi lånar för böcker, att snoka i vad vi handlar på Coop eller Ica.
Och protesterna är måttliga. Piratpartiet, vars politiska särart är att protestera mot integritetskränkning, riktar in sig mer på statens övervakning än kapitalets. Trots att staten och kapitalet sitter i samma båt när det gäller att övervaka medborgarna. Staten med trygghetsargument, kapitalet med argumentet att man vill ”underlätta våra liv”.
Och folket accepterar. Ett av de mest kortsiktiga argument som ideligen framförs är: ”Jag har inget att dölja”. Jo, det har du. Du har massor att dölja om du vill förbli en individ som har minsta lilla känsla för din integritet. Det handlar inte om huruvida du har något fult eller skamligt eller allmänt svinaktigt att dölja. Det handlar om det sluttande planet, där stat och kapital med de små stegens tyranni äter sig in i ditt huvud, analyserar vad du tänker och tycker och gör och hur du handlar.
Harmlöst, kanske du tycker. Ända tills den dag staten inte längre uppfattas som snäll och välmenande. När staten byter ansikte, när registren och databaserna ligger i händerna på andra makthavare. När du upplever att alltihop förts över till en hand som kanske är fascistisk. När den förment snälla storebrodern, som vill dig väl, förvandlas till en storebror med grinande ansikte.
Man behöver inte vara radikal för att inse att den terrorlagstiftning som regeringen avser att forcera fram – de där ”tuffa förslagen” man talar om – kan dra in Sverige i en mardröm. En än större mardröm än den man avser att förhindra.
När Advokatsamfundet varnar för lagstiftning som tillkommer i panik finns skäl att lyssna. När Stefan Lindskog, blivande ordförande för Högsta domstolen, varnar för snabbt frampressade lagförslag är det värt att ta på allvar.
Det gäller att ha is i magen. Att inse att den lagstiftning som är menad som skydd för det öppna samhället istället kan komma att sluta det. Och den som tror att ett slutet samhälle blir ett tryggt samhälle är inte bara naiv, hen är en nyttig idiot. Som hade fått bin Laden att skratta.