– Jag är inte pessimist, men jag söker problem eftersom jag gillar att lösa dem. Att lösa problem som matförsörjning och klimatfrågan är en jättevärdig utmaning, säger Sebastian Näslund.

Han driver den självhushållande permakulturgården Hästekasen och ett kollektiv samt arrangerar workshoppen Beredskap inför kollaps/nedväxt – resiliens och självhushållning i en snabbt föränderlig värld den 27–29 november.

Helgen kommer i stor utsträckning att utgå ifrån Maslows behovspyramid, där Sebastian Näslund menar att vi behöver sluta att ta de nedersta trappstegen som skydd, värme och mat för givna. Diskussionerna kommer att fokusera på hur deltagarna själva kan tillgodose dessa basbehov om förutsättningarna förändras och samhället inte längre kan hjälpa dem.

– Vi tror att vi är skyddade och att allt ska bli bättre och bättre. Men det enda vi vet säkert är att samhället kommer att förändras. Workshoppen handlar om att organisera sitt liv för att skapa motståndskraft mot förändringar.

Helgen inleds med ett personligt samtal kring deltagarnas känslor inför framtida hot mot deras välfärd – om sjukvården blir mindre generös, om Sverige inte har råd att importera lika billig mat, om det inte går att få en hyreslägenhet i stan. Sedan blir det en gemensam analys av de egna behoven i förhållande till omvärlden.

– Man kan ta mjuka värden som ”hur vill jag må” och ställa hårda frågor utifrån det, som ”hur bygger jag ett urinseparerande dass”. Workshoppen handlar om ”vilken materiell standard behöver jag för att må bra?”

Sebastian Näslund hoppas att helgen ger deltagarna självförtroende att hitta sina egna lösningar, och en känsla av att de inte är ensamma om sin oro för att samhället inte ska kunna lösa deras problem.

Själv flyttade han till landsbygden för fem år sedan, efter att ha börjat att intressera sig för frågor kring mat, mark, vattenförsörjning, sanitet och liknande.

– Det var ett jättestort steg för mig att bo i glesbygden. Plötsligt var jag ansvarig för alla aspekter av boende.

Sebastian Näslund gick med i en rad grupper på nätet för att lära sig om sådant som odling och avlopp och stötte bland annat på det brittiska kulturella nätverket Dark mountain project. Dess grundare är kritiska till den berättelse som dominerar i medier och samhällsdebatt, om att vetenskap och teknik kommer att lösa utmaningar som klimatförändringar och ett ohållbart ekonomiskt system.

– Teknikoptimisterna säger att det kommer att lösa sig, men tänk om det inte gör det? Tekniken är en del av problemet, som utarmar jordens resurser. Kommer det att lösa saker? Jag är skeptisk.

För några år sedan deltog Sebastian Näslund i en svensk Dark mountain-workshop och upplevde den som en stor befrielse.

– Vi kunde prata i pessimistiska ordalag om världen. Inte ”hur räddar vi världen” utan ”hur ska jag rädda mig själv?” Jag funderar på vad jag gör om Ringhals får ett problem eller om matpriserna ökar med 300 procent.

Deltagarna diskuterade frågor som vad som händer om de inte får ut någon pension för att det systemet har kollapsat, eller om de inte längre behövs i samhället för att de har satsat på ett specialiserat yrke.

– Det finns en otrolig kraft i att tillåta sig att vara pessimistisk. För att kunna hitta vägar framåt är det en bra början att bli väldigt oroad, säger Sebastian Näslund.

I informationen inför workshoppen på Hästekasen betonar han att diskussionen utgår ifrån individer, inte ifrån vad som borde göras på ett samhälleligt plan.

– Om jag inte är stark själv kan jag inte rädda andra. Jag försöker att bygga en bas för att vara en resurs för samhällets utveckling.

En viktig fråga för varje person att ställa till sig själv är vad den kan tillföra världen – make yourself useful, gör dig själv användbar. Det handlar om att gå från konsument till producent och att bli generalist istället för att specialisera sig på ett ämne. Fler behöver veta hur de lagar skor, förvarar mat och spinner garn, menar Sebastian Näslund.

– Hur många vet att vi bara producerar 45 procent av vår mat i Sverige, och då tror jag mest att det är sockerbetor, vete och raps? Alla borde läsa SMHI:s klimatprognos för 2030 och göra en analys själva.

Helst skulle han se att politikerna gav individer större möjlighet att redan nu ta ansvar för sitt boende och sin matförsörjning. I dag sätter regelverk och avgifter många hinder i vägen för den som vill bygga ett hus eller hitta enklare och mer naturliga lösningar för sitt avlopp till exempel, säger han.

– I allt jag gör ser jag åtta myndigheter som jag måste kontakta. I dag står regelverk ofta i vägen för kreativitet och individens möjlighet att göra saker själv. Jag skulle vilja se kreativa lagförändringar där folk kunde få göra sina egna lösningar.

Sebastian Näslund betonar dock att han inte tillhör så kallade preppers, som bland annat kännetecknas av en extrem misstro till myndigheter och en ambition att kunna försvara sig med våld.

– Den tiden kanske kommer då det behövs, men det är långt till dess. Folk pratar om systemkollaps men vi har fortfarande ett fungerande samhälle och en fantastisk välfärd.

Trots allt är Sebastian Näslund inte bara pessimistisk.

– Visst kan människan anpassa sig. Skälet till att vi är den mest lyckade arten på planeten är att vi är väldigt anpassningsbara.