I drygt tjugo år har Antirasistiska filmdagar (ARF) visat film för skolelever och allmänheten, med syfte att diskutera rasism och främlingsfientlighet.

I dag är festivalen fortfarande minst lika viktig, då samhällsklimatet alltmer börjar likna det som rådde under tidigt 1990-tal, menar projektledaren Paula Bustos Castro.

– Då såg vi, precis som nu, hur högerextrema krafter och högerpopulismen växte sig starkare. Det var några engagerade människor bland annat inom Filmcentrum sydsom trodde på film som redskap och startade festivalen. Tanken var att påverka med film och samtal, för att nå både känslor och intellekt.

Fokus har alltid legat på ungdomar, att uppmuntra dem att reflektera och diskutera det som händer i samhället med hjälp av film.

– Filmen gör att du kan leva dig in i andra människors upplevelser, människor som du aldrig träffar och kanske har fördomar om. Genom samtalet kan du sedan bearbeta de intryck du får av filmen.

I de efterföljande samtalen deltar personer som på något sätt har kunskap eller erfarenhet av ämnet som tas upp i filmen.

Det kan vara aktivister eller eldsjälar, etablerade organisationer eller professorer.

– Mest berörda ser vi att ungdomarna blir om det kommer någon som själva har upplevt det som filmen handlar om. Men det kan även vara viktigt att få en makrosyn på saker. De kanske inte säger ”åh vad intressant” just då men det kan så ett frö, säger Paula Bustos Castro.

Filmarna Maciej Kalymon och Klara Levin jobbar också med Antirasistiska filmdagar, bland annat som värdar vid visningarna och samtalen. Maciej Kalymon menar att det inte handlar om att övertala eller övertyga ungdomarna att tycka på ett visst sätt, utan om att ge dem en tankeställare och uppmuntra till diskussion.

– Här skapar man en plats där det är fritt att uttrycka sina synpunkter och åsikter, och där det är lika viktigt att höra andras synpunkter. Vi har sammanhang där judar och muslimer sitter ihop och pratar, de kanske inte håller ihop men de lyssnar i alla fall på varandra och vi har ett samtal.

Ibland blir diskussionerna hetsiga, ett laddat ämne är just Israel-Palestinafrågan.

– Vi försöker vara väldigt tydliga från början med att alla åsikter ska respekteras, men man ska inte kränka någon. Det har vi även påmint lärare om att ta upp i klassen innan de kommer, säger Maciej Kalymon.

En utmaning är att se till att filmerna har en stor bredd, och representerar många olika grupper och perspektiv.

Visningarna är öppna för årskurs 1 till eftergymnasial utbildning och olika filmer passar för olika åldrar. Det gäller också att ha en balans mellan filmer som ungdomar vill se och tycker är bra, och kvalitativ film, menar Paula Bustos Castro.

– Förhoppningen är att de ska få ut något av filmen, men vi vill också visa det som vi tycker är kvalitativt bra. I år har vi valt att visa några filmer som har en svår problematik, men som också har humor och en varm ton. Jag tror att vi kanske fångar ungdomarna på ett annat sätt då än om vi bara visar deprimerande filmer.

Förutom skolvisningarna visar ARF film för allmänheten på kvällstid, även det följt av debatter och samtal. Paula Bustos Castro tror att det är lika viktigt för vuxna som för ungdomar att ta del av olika erfarenheter och problem, och få chans att diskutera.

– Vi ser det som en uppmaning till allmänheten att de ska delta i samhället. Att komma och lyssna på dem som har något att säga och gemensamt föra samtalet vidare kring hur vi kan skapa ett rättvisare samhälle.

I år är temat för det allmänna programet Vem är medborgare? Filmerna fokuserar på flyktingsituationen i Europa och på romers erfarenheter.

Paula Bustos Castro lyfter fram filmer som Evaporating borders, skapad av Iva Radivojevic som själv har en bakgrund som flykting under Balkankriget. Med det i minnet tittar hon på det som händer i dag, och träffar asylsökande, advokater och byråkrater vid EU:s gränser. Filmen The shelter handlar om ett härbärge i Schweiz, där det varje kväll är en hård kamp för att få en sovplats för natten.

– Regissören Fernand Melgar vänder blicken mot alla som försöker hitta ett bättre liv i europa, ekonomiska migranter som ingen vill ha. Efter filmen har vi bjudit in Carina Nilsson och Stadsmissionen för att prata om EU-migranterna i Malmö. Samtalet planerades innan avhysningen i Sorgenfrilägret, men nu kommer det säkert bli fokus på det.

Paula Bustos Castro tror att ARF kommer att leva kvar och behövas i många år än. Hon menar att även om målet är att rasismen ska utraderas så finns det alltid behov av nya samtal.

– Det kommer alltid att finnas nya ämnen att ta upp. Det handlar om mänskliga rättigheter och demokrati. Om att utbyta åsikter och tankar och ha en levande debatt. För demokrati är inget som är statiskt, det är hela tiden något man måste bygga tillsammans.