Ibland blir mina drömmar ord. Mina drömmar om det perfekta samhället, den perfekta världen. Då pratar jag om en värld fri från tvång och hierarkier. En värld där mångfalden är lika stor som det unika i varje människa. En värld där varken stat eller dess gränser existerar. Där människor är fria att röra sig hur de vill oavsett var de kommer ifrån.

– Låter fint Simon men det är ouppnåeligt. En utopi.

Hur ska det genomföras rent tekniskt? Brukar jag få till svar. Och måhända, mina drömmar kanske är ouppnåeliga som utopier oftast är. Nu ropas det högt om en helt annan värld än den i mina drömmar. En värld av stängda gränser. Att vi inte ska släppa in fler, att det är fullt.

Berlinmuren är ett bra historiskt exempel på en stängd gräns. En väldigt stängd gräns. Två höga murar med kulsprutebestyckade vakttorn. Där emellan minfält, elstängsel, hundpatruller och försåtmineringar.

Trots detta flydde människor över till väst i tusentals. Under, över och till och med igenom alla dödsfaror som väntade dem vid gränsen. Hundratals dog när de försökte men långt fler klarade sig.

Vår tids Berlinmur är än svårare att besegra. Öken, hav, Frontex och andra beväpnade grupper står i vägen för den som försöker närma sig muren till fortet Europa. Människor dör i tusental.

Av flyktingarna från dåvarande Östtyskland var det relativt få som faktiskt riskerade sina liv om de hade valt att stanna kvar. Nej, de flesta som flydde sågs inte som ett hot av systemet. Inte heller flydde de på grund av fattigdom.

DDR vara Sovjets skyltfönster mot väst. Bilden av det perfekta socialistiska samhället. Det fanns mat i butikerna och vanligt folk kunde ha råd med en teve eller till och med en bil. I andra delar av Sovjet svalt människor.

De flesta som flydde gjorde det på grund av att de ville vara fria. Fria att kunna resa vart de ville. De som nu flyr undan Assadregimens bomber, eller undan IS fascistiska styre, är väldigt motiverade att ta sig hit. Milt uttryckt.

Så om du är en av dem som vill stänga Sveriges gränser. Då vill jag fråga dig detta:

Hur ska det rent tekniskt genomföras? Vi kan stifta lagar, anställa en miljon gränspoliser, minera vårt hav, eller som före detta SD-politikern Gunilla Schmidt föreslog: sätt upp en kulspruta på Öresundsbron.

Det spelar ingen roll. Människor har alltid, och kommer alltid, röra på sig. Det finns inget våld, ingen lag i världen som kan sätta stopp för det.

Människan är ett vandrande väsen, det är inget vi kan förändra. Det är inget vi kan ändra på.

Vi måste sluta inbilla oss det.