Jaha lille nalle. På söndag sitter vi där igen. Du med hjärtat på magen, syntetiskt övermjuk från nån presenthylla. Jag och de andra morsorna med hjärtat i tusen bitar. ”Grattis på morsdag”. Samhällets uppskattning ringer återbud. Simone de Beauvoir skrev för länge sen att vi pendlar mellan att uppfattas som människor och som kvinnor. Förlossningsfrågan visar att vi alltjämt är kvinnor, vilka knappast behandlas som människor. I förlossningsvården möts tre av de största feministiska frågorna: våra arbetsvillkor, våra kroppar och vår rätt till självständighet.

I februari stängdes förlossningen, abortkliniken och BB i Sollefteå. Hemma i Göteborg berättar en barnmorska för mig om hur de arbetar treskift för en lön helt utan relation till deras hjältedåd och om hur arbetsköparen avråder från heltidsarbete för att ”väldigt få klarar av det”. I Västerbotten nekas barnmorskorna sina lagstadgade fyra veckor semester. På Karolinska består krishanteringen i att bygga ”yteffektiva” förlossningsrum. Tänk va, nya rum att kräla runt på knäna i!

De påhittiga punktinsatserna duggar tätt och skymmer sikten för den åtgärd som ständigt uteblir: pengar. Jag svär på min mamma att det är själva problemet, vi är inte värda en spänn till! Men kronprinsessan, hon födde då inte på östra.

De flesta som fött beskriver det som det största som hänt dem. Positiv eller negativ upplevelse, stort likväl. Att nekas resurser som kan göra det största till det bästa är en förolämpning svår att greppa. Någon vittnar om hur hon inte fick ryggmärgsbedövning för att det kan dra ut på tiden. Förlossningen blir för många ett trauma som helt utan bearbetning går över i moderskapets livslånga självuppoffring.

”Allt har gått bra” betyder endast att mor och barn har överlevt. Än har liksom ingen dött i bilförlossning. Men hennes psyke? Den omänskliga smärtan? Skräcken? ”Allt har gått bra”.

”Kvinnor har gjort det i alla tider” säger de.

Jo tack, vi har också dött som flugor.

”Det är den naturligaste saken i världen” säger de.

Jo tack, också döden är naturlig.

Mammorna vet att när man krystar och det bränner, när det bränner så in i helvete och du känner huden spricka sönder, då känns det inte så jävla naturligt längre. Brutal kontrollförlust, totalt utlämnad. Att tvingas helt släppa den egna kroppen och överlämna sig till vårdens expertis. En expertis som nu flyr överexploatering och underbetalning. Personalens villkor skapar otrygghet och godtycklighet för de födande, i deras livs kanske sköraste stund.

De som föder sitt andra barn i Göteborg skickas hem efter sex timmar. Fattar ni, innan hon ens kan sitta ska hon ut! Samhället backar och lämnar över till farsorna. Han ska hävda hennes rätt och vilja på sjukhuset och nu ska han också sköta eftervården. Va fan, i norr förväntas han till och med kunna rycka in och förlösa henne!

Hela haveriet förutsätter en fungerande partnerrelation. Ofria och utlämnade till den patriarkala kärleken är mammorna år 2017, då rätten till en trygg, säker förlossning fortfarande varierar med relationsstatus. Det slår såklart mot de ensamma och mot dem som hemma mottar slag. Våld mot kvinnor eskalerar vid graviditet, är skyddsbehovet någonsin större? Tänk dig, förlöst av din förövare!

Det är kvittot på kvinnornas värde. Resultatrapporten från den feminiserande utförsäljningen läses: utbrändhet och ofrihet, trasiga kroppar, sårade psyken och livslånga trauman.

Så dumpa nallen, elda vreden! Leve BB-ockupationen! Leve morsorna, barnmorskorna och kvinnokampen!