Jag är så stolt över dig min son, sa min väns far en gång till honom. Min vän hade inte blivit läkare eller advokat. Nej, hans fars stolthet berodde på att sonen varken hade blivit alkoholist eller satt i fängelse. Stoltheten var äkta. Hans far vart stolt som en tupp över att hans enda son hade klarat sig från missbruk och kriminalitet. Ett nålsöga som få män i släkten hade lyckats passera igenom. En annan vän berättade att halva hennes klass på högskolan inte trodde att samhällsklasser existerar i det svenska samhället. Att alla föds med samma förutsättningar till utbildning och arbete. Alla kan få CSN, och är man bara villig att slita lite så kan man försörja sig själv, menade klasskamraterna. Det rörde sig inte om ekonomistudenter utan om en kurs i genusvetenskap. Först häpnade jag över att så många på en genuskurs saknade klassanalys. Vilket jag tänkte skulle kunna vara en av anledningarna till att välja att studera just genus. Men sedan mindes jag förra riksdagsvalet.

Jag mindes stormen på nätet och våra upprörda frågor. Varför? Hur kunde det här hända? Hur kunde Sverigedemokraterna få över fem procent av svenska folkets röster? Jag och mina vänner var i chock. Jag kände ingen som ens övervägde en röst på Sverigedemokraterna, men ändå röstade långt över sju procent av Malmös befolkning på dem. Det innebar att jag tekniskt sätt borde möta en sverigedemokrat var tionde meter jag gick på Södra förstadsgatan. Det borde innebära att jag kände flera av dem. Så var fanns de?

Jag är en av dem, var svaret från en arbetskamrat. Sedan en väns sambo. Sedan en väns vän. Sen en kommentar från en vän. Ett skämt vid middagsbordet. Så fort jag började skrapa på min medelklassbubbla och såg mig omkring upptäckte jag rasistlandet Sverige.

Men innanför bubblan kan vi inbilla oss att rasism är något som ett fåtal extremister håller på med. Du vet, de med sköldar och knivar på Kärrtorps torg. Inte att rasismen finns mitt ibland oss. Innanför bubblan kan vi inbilla oss att alla är födda med samma villkor. Att vilka miljöer vi är uppväxta i inte spelar någon som helst roll. Innanför bubblan kan vi inbilla oss att alla kan studera och bli vad de vill. Få drömjobb och bostadsrätt. Innanför bubblan kan vi inbilla oss att det är utanför bubblan som rasismen och sexismen existerar. Att vi själva inte är en del av den. Innan för bubblan är alla vita, leende, välmående och klasslösa.