”Måste våga ha jämställdhet som mål”
Ett bra och viktigt steg framåt men mer kan göras. Det säger Clara Berglund, ordförande i Sveriges kvinnolobby, om regeringens jämställdhetssatsningar i budgeten.
I måndags presenterade regeringen årets höstbudget. Med ambitionen att vara Sveriges första feministiska regering ska hela budgeten genomsyras av jämställdhetstänk.
– Jämställdhetsintegrering innebär att det ska finnas ett kvinnoperspektiv i alla processer och beslut. Används det är det möjligt att se hur alla reformer som görs kommer att slå mot kvinnor jämfört med män. En reform som vi kan se i efterhand att det missgynnade kvinnor är jobbskatteavdragen, säger Clara Berglund på Sveriges kvinnolobby.
Om jämställdhetsintegrering hade använts tidigare skulle konsekvenserna av jobbskatteavdraget ha gått att se i förväg, menar hon.
– Sen gäller det också att våga ha jämställdhet som mål. Inte bara att reformerna ska sluta att missgynna kvinnor utan de kan också behöva missgynna män för att nå jämställdhet. Löneskillnaderna är en sådan frågan, där det är en springande punkt att det krävs omfördelning eller att kvinnors löner höjs mer än män för att vi ska nå lika löner, säger Clara Berglund.
Budgetförslaget innehåller en satsning på 238 miljoner kronor till jämställdhetsåtgärder. Det är 76 miljoner högre än förra årets budget, men 5 miljoner kronor lägre än 2014 års budget.
– Regeringen tar ett stort steg framåt nu, det välkomnar vi. Men det finns fortfarande mer att göra, som exempelvis åtgärder på lång sikt. Nu sänker de skatterna för pensionärerna och det är ju bra eftersom pensionärer betalar högre skatt än vad anställda gör, men det här är ju en konsekvens av jobbskatteavdragen. Vill de hjälpa fattiga kvinnliga pensionärer skulle det vara mer effektivt att avskaffa jobbskatteavdragen och höja garantipensionen.
Regeringen skriver själv i höstbudgeten att trots flera positiva insatser har jämställdhetsarbetet utvecklats för långsamt och mycket återstår att göra för att uppnå målet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
– Det viktigaste är att göra en samlad uppföljning, det har både riksrevisionen och vi konstaterat tidigare. Enskilda punktinsatser är viktiga men räcker inte, säger Clara Berglund.
