Birger Schlaug

Inledare


Inledare: Rödgrön omställning

  • V:s ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson reserverade sig mot många av slutsatserna i partiets nya rapport om rödgröns omställning.
Fria Tidningen

Upp till bevis för Vänsterpartiet

Vänsterpartiets nya rapport om rödgrön omställning är en bra början. Men har de gröna perspektiven stöd i partiledningen? undrar Birger Schlaug.

En arbetsgrupp inom Vänsterpartiet har pressat in ett ekologiskt perspektiv i en socialistiskt präglad analys. Resultatet av detta finns i en nyligen presenterad rapport: Politik för en rödgrön omställning.

Äldre medlemmar i partiet lär känna igen sig i retorik, ordval och analyser. Citat av Marx och Engels ger trygghet. Detta vävs ihop med förslag som florerar i miljörörelsen men som har svårt att tränga in i den partipolitiska debatten. En ambitiös rapport.

Hur rapporten tas emot av Vänsterns partistyrelse kan man bara spekulera om. En utgångspunkt för spekulation kan vara de reservationer som Ulla Andersson - ledamot i arbetsgruppen men även partiets ekonomiskpolitiska talesperson - lagt. Hon reserverar sig mot arbetsgruppens skarpa skrivningar om vikten av sänkt arbetstid (ta ut produktivitetsökningar i form av fri tid istället för i pengar) och dess kritiska analys av ekonomisk tillväxt. Hon reserverar sig också mot kravet på höjd koldioxidskatt.

Såtillvida är Vänsterpartiet likt andra partier. Miljöradikala falanger saknar stöd av tunga namn i partiledningar. Det vore intressant att avlyssna en intern miljö- och klimatdebatt mellan Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt. Den senare har profilerat sig starkt i klimatfrågan. En del av Ulla Andressons reservationer lär skava.

Rapportens utgångspunkt är kapitalismens inneboende oförmåga att lösa de miljö- och klimatrelaterade problem vi står inför. Vinstmaximering står i konflikt med långsiktighet. Det finns en för miljön negativ konflikt mellan bytesvärde och bruksvärde.

Därtill får vi veta att ingenting är vårt fel. Det är fossilkapitalets fel. ”Vi skulle aldrig hacka på ditt beslut att ta bilen…” är ett citat som sammanfattar rapportens syn på var ansvar skall utkrävas. I sin iver att, helt berättigat, kritisera kapitalismen frikänner man helt individen. Man gör som högern, fast tvärtom. Förståelsen för att vi både behöver politik och individuellt ansvar verkar inte finnas på någon sida.

När frikopplingen av individens ansvar kopplas ihop med påståendet att den ”gröna omställningen saknar jämlikhetsperspektiv” lär många som arbetar praktiskt i omställningsrörelsen reagera. Rent av bli kränkta.

Konkret då? Jo, rapporten innehåller en rad förslag om klimatbudget och radikala utsläppsmål – minskade koldioxidutsläpp med 45 procent fram till 2020 (jämfört med 1990) som skall nås trots stora byggprojekt för bostäder och järnvägar. För att få loss pengar till det sistnämnda vill man såväl avveckla överskottsmålet i statens finanser som skilja på driftbudget och investeringsbudget.

Miljöskatter skall införas, men grön skatteväxling genom ökade miljöskatter och sänkta skatter på arbete motsätter man sig. Hur långinkomsttagare skall kompenseras för högre miljöskatter framgår inte. Partiets tidigare skattepolitiska talespeson har reserverat sig till förmån för skatteväxling.

Förlängda garantitider skall förbättra kvaliteten på prylar, den kollaborativa (delande) konsumtionen skall gynnas – lite oklart hur – och grön kemi skall främjas. Reklamens utrymme i samhället skall begränsas. Reklam för ”särskilt miljöbelastande varor” skall omfattas av samma regelverk som tobaksreklam.

Att reklamen i sig skapar konsumtionsnormer på temat ”konsumera mer, var aldrig nöjd din jävel” kan man hitta mellan raderna men inte tydligt utsagt. Kanske för att man är ytterst mån om att inte stöta sig med medelklassen. Den vill man inte utmana. Man betonar istället att man vill ”sätta svångrem på utsläppen för de rikaste.” Som om det räckte!

Arbetsgruppens arbete med att sätta in miljö- och klimatfrågorna i den ekonomiska debatten är värt beröm. Frågan är hur långt man kommer internt. För Vänsterpartiet gäller det att bevisa att man är lika engagerade och kunniga i klimatfrågan som sin partiledare. Men då måste partiets ekonomiskpolitiska talesperson bli lika engagerad i miljö- och klimatfrågor som hon är i traditionella jämlikhetsfrågor. Då, men först då, kan V betraktas som ett stabilt och trovärdigt rödgrönt parti.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu