I sin reportagebok Ur Askan – Om människor på flykt i en varmare värld beskriver journalisten Shora Esmailian hur en flicka med både utvecklingsstörning och funktionshinder blir våldtagen i Nairobis slum. Flickan kom ursprungligen från en by i södra Etiopien, och hennes mamma bar henne på sin rygg när de i en och en halv månad vandrade till Kenyas huvudstad. Anledningen: Torkan i Östafrika 2011 som enligt FN:s flyktingorgan UNHCR drev mer än en miljon människor på flykt.

Historien har etsat sig fast.

När jag intervjuade Shora Esmailian i Klimatmagasinet Effekt inför boksläppet, berättade hon att hon först hade tänkt åka till Syrien för att undersöka situationen för klimatflyktingar. Sedan bröt kriget ut, vilket effektivt satte stopp för planerna.

Mellan 2007 och 2010 led Syrien av den värsta torka som någonsin har uppmätts i landet. Enligt en studie som publicerades i den amerikanska vetenskapstidskriften Proceedings of The National Academy of Sciences i våras, orsakade torkan en massmigration inom landet där så många som 1,5 miljoner människor lämnade landsbygden och flyttade till städer då skördarna uteblev inom jordbruket. Forskarna konstaterar att torkan var ett resultat av naturliga variationer kombinerat med att området under hela 1900-talet hade blivit torrare. Något som med stor sannolikhet berodde på den globala uppvärmningen.

Uteblivna skördar och en massiv och plötslig urbanisering i kombination med en diktatur som inte gjorde något blev bidragande faktorer till inbördeskriget.

”Vi säger inte att torkan orsakade kriget” säger Richard Seager, en av forskarna bakom studien, till tidningen Scientific American. ”Vi säger att utöver alla de andra stressfaktorerna, bidrog den till att få allting att rinna över och bli till öppen konflikt. Och en så allvarlig torka var mycket mer trolig på grund av den mänskligt drivna uttorkningen i regionen.”

Vi vet alla vad kriget i Syrien har lett till. Bilden på den drunknade pojken finns på allas näthinnor.

Det går givetvis inte att säga att alla som lämnar krigets Syrien är klimatflyktingar, däremot står det klart att väldigt många människor kommer att behöva migrera i en varmare värld där såväl översvämningar som torka blir vanligare. Med stigande hav kommer flera av världens mest tätbefolkade områden riskera att hamna under vatten.

I sin senaste rapport ser FN:s klimatpanel migration både som ett hot och en möjlighet.

Klimatförändringarna kommer leda till att människor som saknar resurser tvingas på flykt. Men för dem som har råd att planera och strukturera sin flytt är migrationen också ett sätt att anpassa sig till en ny värld.

För att migrationen ska kunna ses som en anpassningsstrategi krävs det givetvis att människorna som tvingas flytta har någonstans att ta vägen. Oavsett om det är inom ett land eller över nationsgränser, måste det finnas någon eller några som står beredda att välkomna dem. De som kommer att drabbas värst av klimatförändringarna är i många fall de som har gjort minst för att orsaka dem, medan Sverige är ett land som både står för stora utsläpp och trots allt kommer klara sig relativt bra när det blir varmare.

Därför är det vår skyldighet att skapa möjligheter för flyktingar att ta sig till Sverige. Samtidigt måste vi drastiskt minska våra utsläpp av växthusgaser. Om inte kommer flyktingkatastrofen bara att fortsätta och fler hemska historier kommer att etsa sig fast. Och vi kommer tvingas erkänna att vi bär en del av ansvaret.