Ingen förändrad handläggning
Nu har en ny socialchef tillträtt. Håkan Dahlqvist väljer att avvakta med beslut i liknande ärenden tills arbetsutskottet lämnat sina synpunkter i frågan då han menar att rättsläget är oklart. Den politiska beredningen sker under nästa vecka.
ÖSTHAMMAR Mitt i lagtolkningsdebacklet sitter Lilian Bergström från Östhammar som behöver rollator för att ta sig runt i hemmet. Elmopeden står där den står.– Jag fick avslag igen förra veckan i onsdags, de säger som till Irene att eftersom jag kan sätta mig i en vanlig taxi ska jag använda det och då får jag inte ta med mig moppen, säger Lilian Bergström.
Fallet är i det närmaste identiskt med Iréne Segersköld-Lindéns. Långvarig och omfattande problematik, uppenbara svårigheter att gå längre sträckor, samma handläggare och samma grunder för avslag.
Liksom Iréne Segersköld-Lindén är Liliane Bergström sedan strandsatt på sin färdtjänstdestination utan sin ”moppe”.
Liliane Bergström lämnade in en ansökan för att få ta med sitt gånghjälpmedel förra året och så en till, nu i år, i juli. Hennes tidigare färdtjänsttillstånd har förnyats under nästan tjugo års tid utan avvikelser.
– Jag tror jag har haft mitt tillstånd i 18–19 år, och Inger Robertsson som handläggare från 1996. Och nu har jag fått avslag, både förra året och i år, säger Liliane Bergström.
Inga skillnader föreligger, förutom kommunens tillämpning av lagen sedan två år tillbaka och ett nytt avtal med en ny färdtjänstutförare.
– Allt började när de bytte taxibolag. Skillnaden nu mot förr är kanske att jag går lite sämre, säger Liliane Bergström, som fyller 78 år nästa gång och plötsligt snubblar till över den låga tröskeln som leder till lägenhetens uteplats på Bilsta-Janssons gård, där hon bor med sin något äldre make.
Högerbenet ser stelt ut från höften och hon kan knappt lyfta foten över marken, utan drar benet lite efter sig. ”Högersidig svaghet” och ”kvarstående besvär efter stroke” står det i läkarutlåtandet som biläggs färdtjänstansökan. Där står även att Liliane Bergström har ”kärlkramp, hjärtflimmer och muskuloskeletala besvär”.
Båda hennes knän och vänster axel, där kulan är helt utsliten och en sena gått av, skulle ha opererats om hon inte fått stroke. Riskerna bedöms nu vara för stora.
– Nu opererar de bara mig för att överleva säger de. Jag har ju även problem med karpaltunneln i vänster hand. Mina händer gör ibland lite som de vill, jag får kramp och kan inte släppa eller så tappar jag saker i golvet, säger Lilian Bergström.
Av läkarutlåtandet framgår även att Lilian Bergström ”kan gå högst tio meter och använder permobil utomhus” samt att ”hon använder käpp, rollator eller elmoped.
– Jag har haft kronisk värk sedan 1968, den blir jag nog aldrig av med. Fast det blir lite bättre en stund efter jag varit på smärtkliniken, säger hon och dricker lite vatten.
Vid tidpunkten för förra årets avslag var Liliane Bergström så sjuk att hon inte orkade överklaga, i år har hon blivit lovad hjälp från Neuroförbundet.
– De har sagt att de hjälper mig att överklaga, säger hon trött men lite hoppfullt.
Håkan Dahlqvist, ny socialchef i kommunen, ska det vara på det här viset?
– Det handlar även om trafiksäkerhet. Kan en person flytta över till en vanlig taxi, då ska det alternativet väljas. Kan brukaren inte flytta över från rullstol så ska brukaren sitta på den under färden och i de fallen lämnas beslut om specialfordon. Trafiksäkerheten blir ett problem vid fordonstransporter eftersom det saknas tillräckligt stöd för rygg och nacke på rullstolar och elmopeder, säger Håkan Dahlqvist.
Din och Inger Robertssons snäva tillämpning av lagen leder till att de redan utsatta får det ännu sämre – vill inte Östhammars kommun vara bättre än så?
– Ärendet kommer att föras upp som ett principärende på arbetsutskottet nästa vecka. Vi behöver ta fram tydliga riktlinjer kring hur dessa ärenden ska handläggas, något som saknas i dag. Våra brukare måste kunna lita på att vi kan handlägga ärenden på ett rättsäkert sätt och enligt likabehandlings-principen, säger Håkan Dahlqvist.
I processen kring att riktlinjerna tas fram kommer även utrymme finnas för att lyfta konsekvenserna för lagtillämpningen, hur det exempelvis påverkar livskvaliteten för brukarna. menar Håkan Dahlqvist.
– Det är ju en viktig aspekt och naturligtvis finns möjlighet att göra positiva avsteg från praxis men då behöver det uttryckas i dessa riktlinjer, i den politiska viljan, som vi tjänstemän har att rätta oss efter. Det finns inget syfte från vår sida att försvåra människors liv, säger Håkan Dahlqvist.
Förvaltningsrättens domskäl i Iréne Segersköld-Lindéns fall, målnummer 4738-14
”Syftet med färdtjänstlagen är att möjliggöra transporter för personer med funktionshinder. Det är funktionshindrets art och beskaffenhet som ska vara avgörande för rätten till färdtjänst. På grund av den enskildes funktionshinder kan det vara nödvändigt att medta hjälpmedel så att denne ges möjlighet att förflytta sig vid resmålet. Iréne Segersköld-Lindén behöver sin el-skoter för att kunna delta i olika samhällsaktiviteter. Utan möjlighet att medta sin elskoter skulle den tjänst som tillhandahålls henne genom färdtjänsten i princip bli meningslös. Med hänsyn härtill och då en elskoter endast kan transporteras med specialfordon anser förvaltningsrätten att Iréne Segersköld-Lindén har rätt till färdtjänst med specialfordon. Överklagandet ska därför bifallas.”
